Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Mellanspel och om Choralspelning i allmänhet.
(Fort», och stut fr. N:o 12).
Choralen är sjelf visserligen mycket gammal och vida äldre än all annan nu bruklig
musik. Men oaktadt sin höga ålder, är den likväl alllid ung. För hundrade och
många hundrade år sedan, hemlade fromma kristna af choralernc tröst, frid och glädje,
med ett ord, mycken andelig välsignelse. Samma choralcr skänka ännu i dag fromma
kristna samma andeliga välsignelse. De kunna lika litet föråldras, som kristendomen
sjelf kan blifva föråldrad. Denna sednare verkar fortfarande i tiden, men är sjelf vida
upphöjd öfver tidens inverkningar. Choralerne slå i kristendomens omedelbara tjenst,
och åtnjuta dess omedelbara beskydd. De äro derföre alldeles oberoende af tidernas
och modernas omvexlingar.
Hvad slutligen angår påståendet att hvarje nybegynnare snart nog kan lära sig
spela noter, så är deremot just ingenting att invända. Men ett själfullt föredrag är
en ganska svår och tillika en temmeligen sällsynt konst. Hvarje tonstycke af något
värde fordrar ett sådant föredrag, och en utöfvande konstnär, som saknar delLa, kommer
äfven att ganska snart sakna åhörare, han må för öfrigt spela noter huru färdigt ocb
behändigt som helst. Utgöra de tonstycken, om livilka här är fråga, undantag från
allmänna regeln? Fär man spela choralerne kallt, vårdslöst, likgiltigt? — Vi tro
tvertom. Om någonsin borde just här ett särdeles lefvaude, ett verkligen själfullt
föredrag äga rum. Om choralspelaren räll förslår sin sak, så inlägger han i sitt föredrag
icke allenast den värma, hvilken konsten meddelar, utan äfven och i ännu högre mått
deu värma, som är oskiljaktig från det äkta kristliga lifvet. — En mängd medel stå
choralspelaren till buds, för alt åstadkomma en mångfalld af omvexlingar. Dessa medel
äro visserligen beroende af en större eller mindre, en bättre eller sämre orgel. Det
skulle vara öfverllödigt alt här uppräkna alla dessa. De böra vara kända af hvarje
någorlunda van orgelspelare. Delta vilja vi blott anmärka, att man, vid begagnandet
af dem, måste iakttaga största varsamhet och måtta; i annat fali gör man sig lätt
skyldig till störande öfverdrifter. Men de förnämsta och säkraste medlen, för alt göra
choralspelet sannt och lefvande, måste vara till finnandes hos choralspelaren sjelf. Han
måste i likhet med alla andra konstnärer vara i besittning af delta nugot, hvilket
svårligen med ord kan uttryckas, hvarmedelst han är i stånd att åt de sinnliga former,
bvilka han begagnar, gifva värma och lif. Toner utgöra bär de sinnliga formerna;
dessa måste han kunna göra lefvande, derigenom alt han i dem inlägger en del af sin
egen odödliga ande, så att de blifva ande af hans ande, lif af hans lif. Men icke nog
härmed. Hvarje bättre clioral är all anse såsom en skattkammare, inom hvilken
förvaras en oändlig rikedom af den mest djupa, innerliga och rörande kristliga andakt.
Denna skattkammare bör han förslå alt öppna, så att de underbara och härliga
skatterna må blifva tillgängliga för alla, bvilka omgifva honom. Men huru skall han kunna
detta, om han sjelf icke förslår denna skattkammare och icke har känsla för det
öfver-svinneliga värdet af dess innehåll? Saknar han denna känsla, eller äger han icke
förmåga att i sitt spel uttrycka deu, — då duger han icke att vara choralspelare.
Det erfordras i sanning vida mera, än alt blott kunna oklanderligt spela choraleroaj
noter, för alt vara en god choralspelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
