Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktad medläflare. Rossinis begynnande triumfer bestämde bonom sednare att belt
och hållet egna sig åt den Italienska operastilen, i synnerhet sedan hans komiska opera
»De begge Kaliferne» icke rönt framgångs hvarken i Stuttgart eller i Wien, å hvilka
ställen den uppfördes 1814. . Visserligen hade han sedermera en lysande lycka i
Italien, men, det oakladt, föll dock hans opera »Emma von Roxburg» ohjelpligt i Berlin
• •
år 1820. Andtligen vände han sig till Frankrike, och derifrån daterar sig hans ilrån
den tiden bibehållna riktning. Meyerbeer har, som nyss nämdes, varit föremål för
högst olika omdömen. Å ena sidan bar man skarpt klandrat hojiom, å den andra
öfver höfvan upphöjt hans talang. Bland hans häftigaste antagonister är tvifvelsutan
Frans Brendel, som i sina föreläsningar*) yttrar sig om honom ungefär sålunda:
»Meyerbeer har» — säger han — »genomgått nationernas skola, men detta har skett
i helt aunan mening än de föregående mäslarnes genomgång af en sådan. Hos dem
var det ett inre, andligt behof; deras böjelse var en inre, en organisk, som hade nya
och högre bilder till resultat; hos Meyerbeer är alltsammans ytligt, sker allt på grund
af yttre beräkning, och resultatet är derför icke heller någon skapande omgestaltning,
utan endast en vtlre sammanfogning af skilda elementer. Så l. ex. i hans behandling
af sångparlierna. Meyerbeer har, i likhet med åtskilliga sina föregångare, visserligen
.åstadkommit en veridsmusik, men i stället för att deras uppgift var att i ett samman-
%
hang upplaga det väsendtliga, det egendomliga af bvorje särskildhet, har Meyerbeer
Irån dessa egendoraligheler gjort endast abstraktioner, hvaraf följden blifvit en
obestämd, en vacklande allmänlighet. Han har, utom all fråga, öfversligit de inskränkta
råmärken, inom hvilka så många andra tonsättare ofritt röra sig; han slår på
europeisk höjd; friheten af hans blick, vidden af hans horizont, delta, att han arbetat sig
ur alla trånga och småaktiga förhållandens inskräukningar, deuna verldsmannens
polityr, sätter honom i stånd alt verka så, att hvar och eu igenkänner hos honom något
af sin egendomlighet, att i synnerhet fransmannen icke slötes för hufvudet genom något
specifikt tvskeri. Meyerbeer har fattat tidens uppgift, men i det hau endast förstod
att i yttre mån förbinda de olika riktningarne, har han också blott skenbart löst
denna uppgift, hvaraf följt, alt han, i stället för en verklig, en lefvande bild, icke
åstadkommit annat än en skuggbild. Meyerbeer förer mängden bakom ljuset, i det
han framställer hvad han från alla länder upphemlat för alt dermed framkalla effekt.
Tysken, Fransmannen, begge tro sitt väsende represenleradt af honom, men del är
endast sammanförda vlor hvarpå han hjuder. Detta tidens gripande, ulan alt genom
själsarbete lösa den inre uppgiften, möter oss öfveralll om vi fullfölja betraktelsen.
Denna sammansmältning af det sanna med del falska, är också just hvad som gör hans
bedömmande så utomordentligt svårt, är hvad som framkallat så många partier.
Betrakta vi lihrelterna till hans operor, måste-vi erkänna alt ämnena i sig sjelfva icke
äro förkastliga, men de äro illa behandlade, utan konstnärligt förstånd, med tydlig af-
sigt alt öfverraska massorna. Musiken är lämpad dereRer: den anslår, den gör effekt,
# .
den retar sinnligheten, men någon finare psykologisk teckning, något verkligen poetiskt
upptäckes ej deri, endast del reol materiella, det ytliga, det för slöa sinnen beräknade.
Meyerbeer har fattat tidens uppgift, meu hau har icke fattat och geuomfört den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
