Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtnjutande cn afundad lycka inom sin familj, och omgifven af deltagande vänner,
tillbringade han stunder af jordisk sällhei, dem han aldrig förr upplefvat — och ej heller
sedermera skulle återfå.
Den l:sta Augusti började hans efterlängtade engagement som kapellmästare vid
Leipziger teaterorkeslern. Den smakfullt inredda skådeplatsen öppnades den 10 Aug.
med »Don Carlos». »Don Juan» hlef den första opera hvari Lortzing gjorde sin
debut som orkesterdirigent. Under denna representation invigde han sin nya laktérslaf,
men inlade den efter introduktionen åler i sitt fodral, emedan den blef honom för
tung* (Ett olyckligt omen!) Han truklade nämligen’ att deuna omständighet kunde
komma alt under operans lopp hafva något inflytande på hans tempoangifning.
Hans nya befallning synes dock genast från början icke särdeles ha konvenerat
honom. Redan i de första bref, dem han vid början af sin tjenstgörning skref till sina
vänner Diiriuger och Roger, klagar han upprepade gånger öfver förhållanderna inom
teatern, öfver medlemmarna i kapellet och öfver sin isolerade ställning. Hans
ekonomiska omständigheter voro icke heller de bästa. Emellertid hade han fullbordat »Undine»
och skickat lihretlen till teaterdirektören Cornet i Hamburg, på dennes yttrade önskan alt
fa se densamma. Då hans förläggare fireitkopf & Härtel erforo all den nya operan skulle
först blifva gifven i Hamburg, erbjödo de sig att genast gravera och trycka den, så att
kla-veruldraget kunde utkomma samtidigt med första represeulatatioueu. Detta anbud
bringade Lortzing icke ringa glädje. (Forts.)
Om Konservatorier.
Af Hector B er tio z.
(Forts, och slut fr. N:o 13).
Det gifves ännu en arman brist, som i våra konservatoirer med bvarje dag blir
mera känbar: jag menar bristen på en sers kild klass för instrumentationen. Sedan
många år har denna gren af kompositionskonsten vunnit en oerhörd utveckling; den
har genom de skönaste effekter framkallat kritikens och allmänhetens uppmärksamhet;
den har ock af vissa tonsättare begagnats till att dölja deras lankebrisl, att härma
kraften, ingifvelsen; men älven i den solida tonsättarens hand har den ofta biifvjt ett
organ för otaliga missbruk, osköna öfverdrifler, löjligt nonsens — huru mycket mera då i
den aiidefallige eflerapareus hand ! Men just dessa öfverdrifter bevisa instrumentationens
betydelse. Tyvärr användes den ofta nog blindvis och blir ej sällan antingen ett verk
af slumpen eller af den eländigaste handlverksrutin. Ty fastän vår lids komponister
använda ett långt större antal instrumenter än deras föregångare, så känna dock de
flejsla lika litet betydelsen, naturen, behandlingssättet af hvarje medlem utaf
itislru-menlal-släglet, som de olika sympatiska band, livilka förena dem. Ja, till och med
begyiinelsegrunden af denna vetenskap, instrumenlernas omfång, är äfven för berömda
komponister ofta alldeles fremmande. Sålunda vet jag af erfarenhet att en af dem
icke kände flöjtens omfång; om blecket och synnerligast basunerna, ha de blott ett
dunkelt begrepp; derlöre finner man i nästan alla nyare och många äldre partiturer
en ganska klok återhållsamhet vid dessa instrumenters bruk: tonsältarne hålla sig
beskedligt i mellanläget, emedan de eljest Irukta att öfverskrida gränsor, som de ej så
noga känna, och emedan de icke ega någon aning om de fördelar maii kan draga af
de höga och djupa tonerna hos dessa instrumenter. Instrumentationen i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
