Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bach, på orkestern öfverförande instrumeiilalmusikeus, at Bach begyunla emancipation
och sprängande de gamla bojorna, Mozart, representanten af det sköna, i hvilken
idealt och realt, andligt och sinnligt på det innerligaste genomtränga hvaran», så alt
båda elementerna slå i fullkomlig jemvigt, representanten af det klassiska, och slutligen
Beelhoven, på nytt tagande den idealistiska riktningen. Det utmärkande i Beethoveus
verksamhet bestod i återvändandet till anden — dermed skiljande sig frhn Moznrts
tillika sinnliga riktning — i genombrytningen af alla den sinnliga formens skrankor.
Hvad nu Haydn och Mozart beträffar, så hufva de på orkestermusikens område
icke framkallat större genom en talrik konstnärsskara representerade skolor. Man kan
väl anföra flere aktningsvärda talanger ända till den nyaste tiden, hvilka slöto sig till
de nämuda mäslarne; men den omständigheten, alt Beetliovcn genast uppträdde, har
bär afskurit utvecklingen inom deu då uppnådda ståndpunkten. På operans område
presterades af Mozart del högsta, och vi se derfore här ett stillestånd och
foriplant-ningeu af del förvärfvade i de mest omfattande skolor. I instrumentalmusiken var det
högsta ännu icke presterad», och den naturliga följden häraf var, att en hastig
fortgång mot detta mål egde rum. Hvad Mozart var i operan, det blef Beelhoven i
in-stniiHeiilaluiusiken; i afseende på denna sednarc visar sig således först efter Beelhoven
ett dylikt stillestånd, som efter Mozart i operao, och det förvärfvades utspridning i den
nyaste tiden.
Blott eti område kan nämnas, som genom deL af Mozart skapade ännu ej var
ultömdt, utan lemnade rum lör vidare utveckling: Pianofortemusikens; delta område
visar sig derföre älven represenleradt genom eu omfattande skola, hvilken är bekant
under namnet: Wieuerskolan. Sin glanspunkt uppnådde hon genom Hummcl och
Mosche-les. Hummcl slår fullkomligt på Mozarlisk ståndpunkt, det är samma innehåll, äfven
formen är densamma, men han har väseiidliigen stegrat instrumentets behandling och
utvecklat all virtuositetens glans, sä atl vi nästan redan här varseblifva ett
densam-tnas ensidiga framträdande, lians lantasi, i Ess-dur l. ex., är ett mästerverk, som
alltid skall behålla sill värde. Hans spel var högst korrekt och klart, men fylliglict
i tonen ägde han ingalunda. Denna accuratcss och klarhet, förenad med
framställningens andliga lilvaude i det stora och hela, framstår såsom hans egendomlighet.
Moseholm hör likaledes besläuidl till denna riktning, men är modernare i komposition och
spel. Honom karakteriserar isynnerhet eu stegrad bravour, hans spel lutar, med
all sm fasthet och soliditet, ål det prydliga och eleganta. I sina mästerliga etuder
visar hau eu modern rikluiug, i del han slrälvar efter karakteristiskt, bestämdi
ut-tryck och deri gifver små karaklersbilder. I framställningen af ett ända in i
detaljerna uuanceradl föredrag beslår, som mig synes, hans stora framsteg ulöfver Hummcl.
Ifråu Moscheles datera sig alla de föredragets konstgrepp, Ii vilka åstadkommas genom
olika anslag, hvaremot hos liummel anslagets månglald ännu alldeles fattas. Genom
sina verk för utbildningen i del högre pianospelet står Moscheles betydligt öfver sin
föregångare; hau har i detta hänseende en ganska stor och varaktig förljensl. —
Sed-nare sjönk denna skola och har ända till närvarande lid mer och mer förfallit. Det
sinnliga, rent yttre elementet, som hos Mozart slår i skönaste jemvigt med det ideala,
hos Hummel och Moscheles, isynnerhet den förra, ännu alltid synes beherrskadt af det
sednarc, gör sig sjclfstäudigt och oberoende gällande, så all konsten ål denna sida för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
