Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
5 Maj.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
XII.
Albert Lortzing.
(Forts, och slut ft*. Nto 18.)
Smärtan öfver sin sårade konstnärsöra, jemle den oupphörliga och bittra striden
fÖr sitt uppehälle, beröfvade honom slutligen, tillika med det fordna glada lynnet,
äfven kroppskrafterna. I medlet af Januari månad 1851 klagade han understundom
öfver en viss beklämdhet i bröstet och hlodstockningar åt hufvudet. Aftonen den 20
Januari lemnade han teatern efter andra aktens slut, i sällskap med skådespelaren
Stots, som ville öfvertala honom till ett besök på Italienska operan. Kommen till
nästa gathörn, stannade Lortzing, som för tillfället var mycket melankolisk och
nedstämd, och yttrade: »Jag ar i qväll föga begärlig på musik — jag ger mig hem till
min familj, för att gå till sängs i tid. Ack, hvad edert Berlin är tråkigt!»
Hemkommen satte han sig till bords med sin yngsta gosse, och gick derefter kl.
faaif 9 till sängs. Tidigt morgonen derpå hördes från Lortzings hvilobädd ett
besynnerligt stånkande ljud; förskräckt störtade hans fru mot sängen, och fann sin man
liggande mållös, med stirrande ögon och betäckt af en ymnig kallsvett. Eu läkare,
som ögonblickligen efterskickades, åderlät honom genast på begge armarna. Hans
blickar lifvades visserligen af några matta strålar, men blott för att straxt derefter för
alltid slockna.
Lortzing dog af eu slagfluss den 21 Januari 1851 i Berlin, der för 47 år sedan
hans vagga stod. En olycklig faderlös familj omslöt nu jemrande båren, på hvilken
hvilade den bästa far och den ömmaste make.
Albert Lortzings död verkade som ett elektriskt slag.
bortgått, blef hans betydelse rätt uppfattad af verlden. En högtidlig likbegängelse var
del första som man ansåg sig vara skyldig hans mitine. Lortzing låg på en med
Svart flor rikt draperad bår, nästan helt och hållet betäckt af blommor; om hans
tinning var virad en frisk lagerkrans; det bredvid liggande kistlocket pryddes af en stor
lagerkrona. En fyrspänd likvagn förde den aflidne till »Sophienkrrclienhofe». Framför
likvagnen buros på svarta sammetshyenden den taklerstaf, Lortzing som äreskänk fått
i Mannheim mottaga, tillika med den lagerkrans af silfver, honom blef förärad i
Leipzig. Likvagnen omgafs af orkester-ledamöterna vid
Friedricli-Wilhelmstädter-tca-tern, hvilka buro præslafver. Den följdes af eo lång gående procession, bestående
Först sedan han för evigt
4* \
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
