Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*\ *!•»
nerna börja temat pianissjmo allen förenar sig härmed, och basarne följa;
strängin-strumenterna drifva sin lek med melodien *— blåsinstrumeulerua se på en stund, och
yttra blott i enskilda toner sin förvåning; plötsligt rycker violinen flöjten oied sig i
den brokiga dansen, oboerna följa, och efter några takter följer hela orkestern
deras exempel. Allt är flytande, naturligt, fullt af rörlighet och lekande humor.
Andra delen börjar med afbrutna öfvergångs-lazzi; den snart derpå följande snmmanfläl-
ningen af de båda täcka D-dur-moliverna är att räkna bland del älskligaste som
• •
Beelboven skapat. Anda till codan fortfar inslrmnenleruas genialiska lek; sedan
af-brytes det hela kort och snillrikt på Beethovens vanliga sätt.
Om Scherzot skildrar den leende, skämtande, mera sinnliga glädjen, så målar
Adagiot (B-dur) och det dermed sammanhängande Andantet (D-dur) den mera ur
själens djup uppblomstrande sällhelen, som, obekant med jordens smärta, drömmer om
himmelens ro.
Den som för första gången hör det vilda dissonerende tutti, som börjar flnalet,
måste häpna och nästan tro att Beelhoven råkat i raseri. Meo i hvilken helt annan
dager framställer del sig ej, när man betraktar det i sammanhang med tonsältareos
idé l redan var smärtan besegrad genom det lifliga Scherzot och det ljufva Adagiot
nu uppträder, på nytt rustad, åter den fruktansvärda fienden, och gör ined sin hela
förkrossande kraft det sista anfallet.
»Hvarl skall jag fly undan för dig, du afgrundsande, som med lågande svärd
alltid drifver mig ur paradiset? hvar skall jag återfinna den förlorade glädjen?o
Denna fråga tycks ligga i orkesterbasaroes oroliga, högst originela recitativer.
»Skall jag vända mig ditåL? meu der hota mig åter de hemska, spöklika
qvin-ternal Skall jag fly dil, der de lufliga gestalterna dansa? men de förflyga vid milt
annalkandel — hör, hvilka milda toner! är delta den efterlängtade glädjen? nej, nej,
del var åter en villa — blott en tom klang!»
Och sålunda fortgår sökandet och frågandet, till dess att basarnes recitativ
triumferande infaller i D-dur. Nu inträder delta ställe, som med sin hjertlighet, sin enkla
storhet, på en gång måste lyfta och röra hvarje sinne: glädjen, den länge sökta, ar
nu funnen l det var en genialisk idé af Beethoven, aU sätta Schillers ode »till glädjen»
i förbindelse med kyrko-koralen: »Freu’ dich *chr} o meine Scele>, om hvilken det
sista fortgående hufvudtemat erinrar. Först spelas det ensamt af basarne i 24 takter.
Derpå föres melodien af violonceller och allvioler; fagotten förenar sig härmed — åter
24 takter; sedan instämmer hela orkestern och genomför det åter i 24 takter — så
• •
vexer och uppblomstrar »glädjen» allt mäktigare. Annu en gång höras dystra,
besynnerliga gångar; men då inträder rösten med orden: »J vänner! ej mer dessa toner!»
hvarefter nu flera verser af den Schilierska glädjebymnen sjungas. Något
besynnerligt ligger uti början af allegrosatsen § takt, B-dur, der baslrumman, kontra fagotten
och klarinetten elfva gånger blott angifva enskilda ljerdedelar; men den högst
humoristiska figuren, med hvilken man snart blir förtrogen, har tillika något heroiskt och
marschmessigl, och inleder sålunda orden: »glad som hjclten går till segren», på det
mest passande sätt.
Men hvarföre längre uppehålla oss vid enskildheterna i delta final, så
oöfvcr-träffligl i sin storartade skönhet? glädjen, i alla färger, alla nyanser, firar har siu tri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
