Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
~ — •
Lortzings, genom »Undine» kända försök, att röra sig på romantikens område,
bevisar att hans talang icke uteslutande var hänvisad till den komiska operan. Tredje
finalen i operan »Undine», t. ex., omfattar en mclodirikedom, hvaröfver hvilar ett slilla
ljuft melankoliskt skimmer, i hvilket den skalkaktiga kompositören af »Czar und
Zim-mermann» fullkomligt synes förnekat sig sjelf. Denna final bar öfverallt och ständigt
visat sig frambringa en glänsande effekt. »Undine» förtjenadc alt al de mera betydande
teatrarna röna en större uppmärksamhet än hittills varit fallet.
Hvad nu värdet af Lortzings operor öfverhufvud beträffar, så står det fast, alt de
utmärka sig genom äkta humor, friskhet och liflighet, och att deras kompositör, genom
alt i dem införa folkvisan, har gifvil en vink, hvars iakttagande skall betydligt bidraga
att höja intrycket af operamusiken. Hans sånger äro folkets gemensamma egendom
och förljena att fnrblifva det.
Efter all sannolikhet skola de icke i brådkaslet utträngas genom något bättre af
samma slag.»
W 9
Beethovens nionde Symfoni.
Efter Orllepp.
— — Jag hade på förmiddagen bevistat repetiliouen; deH väldiga anda, som bor
i denna symfoni, var mig ej mera fremmande; jag visste att det gällde lifvels glädje med
sina gigantiska nattliga skuggor, det gällde ljusets uppstigande ur en djup, tröstlös
natt; jag hade redan sett alla de skräckfulla demonerna, alla de älskliga sylfgestalterna,
som nu i en helig stund åler skulle träda för mitt inre öga.
Med bäfvandc rörelse började allegrot — sekundviolinerna och violoncellerna
an-gåfvo pianissimo i sextoler sina besynnerligt sorlande qvinter, valdihornen uthölio
sakta sitt qvinlaccord; (örsta violinerna och allarne kommo solto voce med sitt på en
gång humoristiska och hemska qvintsprång — öfverallt framblixtrade dessa qvinter —
till dess ändtligen oktaven med ett kolossalt unisono slår ned i D-moIEaccordet, och
afhöljer hela djupet af den flammande kratern. Nu börjar samma qvintspel i D-moll
— men denna gång leder oktavernas unisono till B-dur; och dermed är både ljus- och
skugg-sidan i symfonien markerad. Men på nytt rasar smärtan, till dess
blåsinstru-menlerna inträda med sina ijufva modulationer — med en älsklig, uppåtstigande figur
mötas de af stränginstrumenterna — derpå isolerade, kraftfulla accorder i B-dur —
och en ren, liflig glädje råder, till dess orkestern i ett gladt unisono slutar första
delen. — Andra delen börjar åter med qvintspelel, i D-moll, och öfvergår genom D-dur
med en underbar effekt till G-moll. Klagande modulationer i klarinetter, oboer och
fagotter uti smältande terzgångar — det är det djupa svårmodet som minnes förflutna
sköna stunder — derpå följa med grundtemat sammanväfda gångar i C- och G-moll;
liksom hånande upprepa fagotlcrna basarnas älskliga figur ur B-durlemat, men förändrad,
ställd, — det Ijufva hoppet höll ej hvad det lofvade — vi återse vår ungdoms
idealiska bilder, och de halva förvandlats till vilda karikatyrer — då sjunker modet,
lef-nadsiusten hos inenniskati, hennes fot stadnar, hennes blick fästes på grafven.
Scherzot är fullt af rörligt lif, en trollväfnad af den mest pikanta originalitet. På
en gång ryckas vi in uti en besynnerlig tragikomisk hvirfveldans. Om de dystra
qvinlerna förherrska uti första satsen, så regera här de friska oktaverna. Sekundvioli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
