Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
% _ - M
I »’ -
skande medlemmar af Wiens högre ndel samt litteratörer och konstnärer. »Jag
besökte Beethoven» — berättar hans biograf — »och fann honom med promemorian i
banden. Sedan lian meddelat mig hvad som tilldragit sig och änuu en gång
genomsett bladet, räckte han mig del med ovanligt lugn, gående till fönstret och belraklaude
skyarnes gång. Alt han var intierligen rörd, undgick mig ej. Sedan jag läst, lade
jag bladet åsido, och leg i afvaktan hit han skulle börja samtalet. Efter en lång
paus, hvarunder han allljemnt betraktade skyarne, vände ban sig om och sade i en
lou, som förrådde hans inre rörelse: »Det är ändå vackert! — det gläder mig!» jag
nickade jakande och skref i konversationsboken (ty B. var redan så döf, all man
endast på detta sätt kunde samtala med honom): alt han kunde vara öfvertygad om alt
erhålla tillräckligt understöd, om han ville besluta sig till ett snart uppförande af de
båda verken på en konsert. Härom ville han dock ej höra talas, hänvisande såväl
på publikens lältsinnighet som på den förändrade andan hos artisterna, och ansåg båda
ej mera ega någon mottaglighet för det stora i konsten.»
Omsider förmåddes emellertid Beethoven till alt afslå från sitt förehafvande, ocb
de båda verken skulle no gifvas i Wien på en konsert till hans förmån. Men
arrangerandet häraf var förenadt med stora svårigheter, såväl i anseende till Beetbovens
misstänksamhet oeh obeslutsamhet, som ock till de vilkor, som uppställdes af
administrationen för Kärnluerthor-leatern, der konserten skulle gifvas: Man fordrade
nem-ligen för teater, orkester och kör en summa af 1,000 fl. W. W. (1,000 francs).
Likasom Beethoven fordom ej velat för sångarnes skull ändra del ringaste i sin
Fidelio, så var ban na lika obeveklig i afseeude på sångpartierna i symfonien ocb
messao. M:l!ertia Sontag ocb Unger, hvilka öfvertagil sopran- och alt-soii samt inöf-
vade dessa med Beethoven hemma hos honom, gjorde honom föreställningar deröfver.
%
M:il Unger kallade honom rentaf en tyrann mot alla sångorganer. Han svarade leende,
att de båda blifvit så bortskämda af den moderna italienska sångmetoden, all sådan
sång som den i dessa båda arheten nu föll dem svår — och deri torde han ej haft
alldeles orätt. »Men detta går så högt», invände Sontag, visande på stället: »Kiisse
gab sie -uns und Reben», uti sångqvartelten i symfonien — »detta går så högt, låter
det inte ändra sig?» —
— »Och det här stället, herr van Beethoven», fortsatte M:U
Unger, ligger så högt för allen, kan det inte ändras?» — Nej! och stäudigt nej! —
»Så låt oss då i guds namn foga oss i vårt öde», sade den tåliga Sontag.
Samma klagovisor uppstämdes ock af de öfriga solosångarne i symfonien och i
messan, ocb slutet blef alt vid uppförandet en hvar gjorde ändringar på egen hand, så
godt det ville gå. Den midt ibland massan stående mästaren hörde ändå ingenting
deraf — han hörde ej ens auditoriets entusiastiska bifallsslorm efter symfoniens slut,
ocb M:II Unger måsle, genom att vända honom mot allmänheten och risa på den,
göra honom uppmärksam på folkets jubel, så alt han åtminstone såg hvad som
föregick i salongen. Delta verkade som ett elektriskt slag på de tusentals församlade,
hvilka nu fattades af rörelse öfver lians olycka, ocb de lifligaste yttringar af beundran,
smärta och inedlidande följde nu, liknande ett vulkaniskt utbrott, som tycktes aldrig
vilja sluta.
Denna konsert gafs för öfverfullt hus; blott en loge var tom: det varden
kejserliga, oaktadt Beethoven, åtföljd af en vän, personligen inbjudit alla det tejserliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
