Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar du härvid så skall del gå lemligen bra för dig
tist, om du
dig verid en
skan vin ner
med förträfflig röst och mycken skicklighet» — yttrade han till henne; »äfv.enså börjar
något själ och karakter att märkas i ditt föredrag, utan alt du sjelf vet af’ det. Stan-
så länge du iir ung. Men sedan?
hör på: du äger inom dig förmågan till alt blifva eu stor sångerska, en sann ar-
har cn ihärdig vilja och går rätta vägen. Ar du del en gang, så står
öppen, och det icke blott för dina få ungdomsår. Det ställe, der
sånger-sina största effekter — teatern — är väl icke tillsluten för dig; men
svårligen skall du der finna diu ratta plats. Du äger icke skönhet; hvad som på
teatern gör effekt, är främmande för dig; äfven din kropp och dess hållning är ej i
Nu skulle man väl gerna hjelpa efter delta; men bos en
nästan, för sent, för att kunna åstadkomma något synnerligt i
en konsert- och kammarsångerska; men på en sådan gör man
de största anspråken, och det med rätta, emedan åhörarens uppmärksamhet ej afledes
genom något annat och äfven den minsta småsak lätt märkes. Dcrtill fordras ganska
mycket, och vägeu är lång; men du kan hinna målet, och jag vill (öra dig på den
vägen. Du kan det, ty du visar fasthet och ihärdighet. Pappa säger att du är ett
lilet tjurhufvud; godt, men använd del till ditt bästa!»–––Gertrud förstod honom,
fattade sill beslut, lofvade och höll. (Forts.)
ringaste mån utbildad,
sjuttonårig flicka är det
Du bör bli
den vägen.
Carl Gustaf Carlson.
(En croquis.)
I många år - sågs, långsamt vandrande på Stockholms gator, en gammal man,
originel både till utseende och klädsel. Figuren var i sig sjelf lemligen reslig, men
ytterst mager och på sistone något nedböjd, ansigtet och enkannerligen näsan af en
frappant spetsighet. Kring den fint bildade munnen spelade vanligen ett »olympiskt
leende», de klara ögonen blickade vänligt, men forskande omkring sig, och det långa,
öfver hjessan benade och bakom öronen strukna håret ringlade sig utåt halsen i sirliga
»korkskrufvar». Hufvudbeklädnaden bestod i hvardagslag af en gammal lågkullad,
bred-bordad hatt, som likväl, vid högtidligare tillta Ilen, då uniform kom i fråga, utbyttes
mot en s. k. »väderkivfvare» af dc mest kolossala dimensioner. Hvil, löst knuten och
m /
gemenligen något snusbesprängd halsduk, blå urmodig frack med blanka knappar, gul
väst och tält åtsittande mörka benkläder utgjorde den vanliga kostymen, Öfver hvilken
kastades, sommartiden, en ursprungligen grön, men mycket urblekt
kamclolt-släng-kappa med blanka häkten i form af lejongap och vidhängande kedja, samt om vinlcru
en efter något antikt mönster tillskuren klädespels.
Säkert såg ni ofta denna man, och kände ni honom ej personligen, utan skänkte
honom blott clt flygtigt ögonkast, tog ni honom kanske för en gammal på
pensionsstat förflyttad banko-vaktmäslarc eller något dylikt; men bättre upp än så! Den ni
hade for ögonen var f. d. bokhållaren, eller, som han på sin tid kallades, »siklérn» i
f. d. Kongl. Nummerlotteri-kontoret Carl Gustaf Carlson, tillika musikdirektör,
orgel-nist i Adolf Fredriks församling, ledamot af Kongl. musikaliska akademien och i
lång tid en af lärarnc i densamma. Också, om ni något uppmärksammare betraktat
delta ansigte, hade ni ej kuunat uudgå all i detsamma, så aflärdt och af liden härjadt
det var, likväl ännu finna spår af en viss gustaviansk nobless, och den som lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
