- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1855 /
172

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alt med mannen göra bekantskap, upptäckte snart nog, att inom den tcmligen
skröpliga yttre menniskan bodde »en själ, en skaparns kraft och liflighel», som sträckte sin
forskningshåg till flere grenar af menskligt velande, en fridens anda, som gjort upp
sin räkning med veriden, som nu framlcfdc endast ett konlcmplatift lif, njutande af och
fröjdande sig ål de stora snillenas alster både i vetenskap och konst, och för denna

njutning, likasom för allt annal godt och hugnesamt som honom här tillfallit, ödmjukt

tackande det godas eviga upphofsman.

Gjorde ni honom ett besök i hans hem, måste utstyrseln derstädes förvåna er
ännu mer än hans egen figur, eller, rättare sagdt, först der fick ni sc denna figur i
hela sin originalitet och i cn omgifning som fullkomligt passade dertilf. Sin
mångåriga bostad ägde han i Adolf Fredriks församlings komministerhus, der han
disponerade trenne, eller egentligen endast Ivänne små rum, (ty det tredje var ej annat än
en mörk skrubb) jemle cn lemligen rymlig tambur. Redan denna var egnad att väcka
er uppmärksamhet, ty väggarne voro bokstafligen höljda af uppklistrade gravyrer, större
och mindre, visande de mest olikartade föremål, från Pouiatowskys ridt ned i
Elsler-floden till landskapsstycken, figurer och genrebilder af del oskvldigaslc både utseende
och konstvärde, kolorerade och ej kolorerade om hvarandra. Kom ni in i sjelfva

rummen, måste ni ovillkorligen häpna öfver den tallösa mängd af föremål som der

mötte cdra blickar. Stora, af böcker och musikalier fyllda, skåp, modeller till org-

i

verk, vaser, antika speglar och lampetter, gravyrer, oljefiirgstaflor, byster, runslafvar,
musikaliska instrumenter, hvaribland ett gammalt piano och cn praktfull, ehuru
slutligen alldeles demonterad, harpa, fordom den olyckliga Marie Antoinetta egendom,
en chifTonicr, så fullproppad al papper att ingen enda låda kunde tillskjutas, jord- och
himmelsglober, ett mekaniskl-aslronomiskt instrument, visande jordens gång .kring
solen, andra kuriosa af mångahanda slag, tryckta och skrifna partiturer och
klavér-utdrag, liggande kringströdda öfveralll, på bord, stolar och golf; med ett ord: der
var ett verkligt antiquariskt museum, och midt ibland alla dessa herrligheter
presenterade sig ägaren, vanligen klädd i en fotsid morgonrock af hemmavärdl tyg och —
ifall besöket skedde om morgonen — med håret upplagdi i en legio af papiljotter,
som dinglade och frasade kring öronen. Mc» allt delta var som om det nödvändigt
skolat så vara, och den ofrivilliga ryckning i mungiporna, man vid första inträdet
måhända erfor, försvann snart vid åskådandet af de till cn stor del verkligen dyrbara
samlingarna, ej mindre än vid åhörandet af den gamle hedersmannens intressanta,
ehuru långsamma och naturligtvis med åtskilliga föråldrade åsigter bekajade
andra-ganden. Dessa vände sig liufvudsakligen kring musiken och dc utmärkte
tonkonstnärer, som i hans ungdom vistats i Stockholm, men sträckte sig äfven till andra
ämnen, såsom teologi, historia och botanik m. m., och hvad som gjorde hans yttranden
särdeles värdefulla, var att han städse för dc af honom åberopade historiska dala
visste att på stället skafTa bevis ur någon af sina böcker, den han då med eti
förundransvärd lätthet också genast hittade rätt på, den måtte slå i något af skåpen eller

ligga bland staplarne ofvanpå desamma eller finnas instucken i cn tillfälligtvis ledi

• •

vrå eller gömmas på golfvet under massor af nolark o. s. v. Annu på höga
ålderdomen bibehöll han ett ovanligt godt minne, ehuru han alltjemt beklagade sig öfver
att ha förlorat del; men denna förlust, om den någon gång förspordes, gjorde sig —

€T

O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1855/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free