Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
heter Sachs. Han spelar med en känsla så, all man tror sig förnimma en klang från
högre spherer. Hade Liilly upplcfvat det att fått höra Sachs spela, skulle i och med
detsamma ett medel att slilla hans häftighet gifvils, och lakterandet på tåspetsarna,
som kostade honom lifvet, hade visserligen ulebiifvit.»
»Men man skulle också vara en så skummande giftbägare som LuIIy, för alt i sin
vredes utbrott icke skoua sig sjclf», yttrade Forqueray. »Hvilken präktig karakter
företer icke min elev Hessc! Ännu aldrig såg jag honom förtretad, änsköot det
mångfaldiga gånger hände att hans ansträngningar på instrumentet icke lyckades. Af
honom skulle det bli en kapellmästare af annat skrot och korn!»
»Ni gör mig riktigt nyfiken, min kära Forqueray! alt lära känna er unga Tysk.»
»Och ni pinar mig till döds med edra loftal öfver ängeien Sachs.»
»Vid hvilken lid ger ni Hesse leetioner hemma hos er?» frågade skyggt Marais.
»Dagligen kl. 10 om morgnarna».
»Om ni icke har något emot, så kommer jag till eder i morgon för att se
underbarnet.» —
De båda musici skiljdes vänskapligt, och gingo hvar hem till sig.
Andra dagen infanu sig Marais, redan innan leelionstimman var inne, i Forqucrays
hemvist. Straxt derpå inträdde eleven, — men störtade baklänges några steg, liksom
träffad af blixten, då han fann sig stå ansigte mot ansigte inför de båda mästarne.
»God morgon, Herr Hesse!» ropade Forqueray.
»Aj, aj, Herr Sachs! det tycks som hade ni två namn», — inföll Marais med
rynkad panna.
»Mina Herrar», sade yngligen förlägen, »jag måste erkänna alt jag icke handlat
ärligt. Jag heter blott Hessc och är från Sachsen.»
»Ilvarför har ni begagnat er af en sådan list?»
»Jag her lusen gånger om förlåtelse, men jag ville taga undervisning af er båda.
Endast på delta sätt syntes det mig möjligt alt blifva cn oöfverlräflad gambist.
»Unge man», sade Forqueray, »ni har vågat bra myckel!»
»Jag inser det allt för väl, och jag är mycket olycklig alt jag råkat misshaga Herrarue.
Nåväl, hvarje upprättelse––––»
»Nej, kära Hesse!» afbröt honom Forqueray godmodigt, så är det icke menadt.
Jag tycker rätt mycket om alt ni fulJclige» uppskattar min berömda collega. Jag är
alldeles icke ond på er och står er gerna till ijenst, ifall ni vill anlita mig som
lärare.»
»Jag också!» iuföll Marais lifligt. »Jag aktar Forqueray allt för högt, för att icke
veta att han är den första Virtuos på gamba. Liknar han skogsforsen, som genom
sitt majestätiska fall aftvingar vandraren bcuudran, så är jag tillfreds att liknas vid
den lugna vik, i hvilken fiskarna stimma. Jag är icke afundsjuk på hans konstuärs-
värde, nej, vid gud! jag del är.» —
I sanning, ett skönt, sällspordt exempel af konstnärlig blygsamhet!
Marais och Forqueray omfamnade Hesse och Sachs i en person, och den till tårar
rörde tacksamme lärjungen blef den tredje i detta vänskapsförbund.
Kapellmästaren Ernst Christian Hesse, Tysklands förste och berömdaste gambist,
uppnådde en med ära krönt ålder af 86 år. Han dog den 16 Maj 1762.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
