Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 23. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
— 2 Juni.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
XIII.
Gertrud Elisabeth Mara.
(Forts, från N:o 22.)
Hillers undervisning, som hon nu åtnjöt, var på en gång den mest enkla,
naturliga och ändamålsenliga. I afseende på sjelfva sången tillgick den sålunda: hou
måste hvarje morgon tidigt, ulan undantag, sjunga skalan, med fullt bröst, genom hela
sitt tonomfång, med fullkomligt ren intonation och alla modifikationer, från det
starkaste till det svagaste. Dcrigcnom vidgades och stadgades ej blott bennes organer,
utan ock sjelfva tonerna, så alt alla, från den lägsta till den högsta, fullkomligen
ega-liserades, och en hvar tillika omsider blef så ren, att en vacklande, olika eller
orent intonerad lon syntes henne omöjlig all frambringa. Derpå lärde han henne ett
tydligt och välljudande uttal; i början blotta vokaler, sedan hela ord. I harmoniläran
bibringade han henne så myckel, att hon genast märkte hvarje oregelmessighet, och
derigenom framdeles kunde fritt öfverlemna sig åt ögonblickets ingifvelscr, ulan alt
råka på afvägar. Genom cn ung musikus lät han henne lära så mycket klaverspei
alt hon sjclf kunde ackompagnera sig. När Hillcr med henne instuderade större
sångstycken, hvarmed hon skulle oflcniligen uppträda, så förklarade han henne först
meningen af texten och musiken, samt tillhöll henne i början till alt föredraga allting med
bokslaflig trohet; men sedan ölveriemnade han uppfattandet af uttrycket och nyanserna
ål henne sjelf, och meddelade råd endast på anmodan. Hade åter stycket offentligen
föredragits, så underlät han aldrig vid den lilla tarfliga aftonmåltiden alt för henne
analysera såväl hvad som hade lyckats, som det hvilket ej alldeles gått eller önskan.
Allt detta verkade, i förening med Gertruds själsgåfvor och flit, de mest förvånande
resultater. Hvad fliten beträffar, så sjöng hon opåmint fem, sex timmar om dagen,
och om något ej gick eller önskan, vore det än så obetydligt, så lemnade hon det ej
förr än det fullkomligt lyckades. Men allt annat, hvad Hiller och hans vänner sökte
alt i allmän bildningsviig bibringa henne, gick så klent som möjligt — med undanlag
•
af det nödvändigaste i några nyare språk. »Plåga mig inte», sade hon; »jag vill bli
en sångerska och ingenting eljest. Hvad behofver jag något annat? och skulle jag
någonsin behöfva något, så kommer det nog af sig sjelf.»
På detta sätt blef Gertruds vistande i Leipzig, uti Hillers hus (från 1766 till
1771) afgörande för hennes framlid. Hon fann här tillfälle alt under sin mästares
3:c Årgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
