Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande.
emedan
mycket
Sålunda har man efter hand hört henne offentligen föredraga Hasses
ledning höra och studera dc hästa verk, som tonkonsten på den liden kunde
uppvisa, synncrligasl i afseende på kyrko- och konsert-musik; delta ly flade, bildade hennes
anda och förädlade hennes smak. Det var förnämligast Hasses, Grauns, Rendas,
Jo-mcllis och Pergoleses verk, som hon här noga lärde känna, och med livilka hon
uppträdde; men äfven Durante, Sacchini, Porpora, Caldara m. fl. blefvo henne ej frem-
Den mera sentimentale Pergolese älskade hon ej särdeles, Hasse deremot mest,
deunc mästare anlade sina arier, dueller m. m. i en adel och storartad nien
enkel stil, med ännu enklare ackompagnement, och sålunda lemnade sångare
med talent clt vidsträckt fält till egen bearbetning. Delta begagnade Gertrud, sedan
den egna uppfinningen började utveckla sig hos henne, under sin mästares ledning på
del förträffligaste.
största arier sju’till åtta gånger, med repriser eller den tidens bruk, och likväl hörde
man aldrig detsamma, aldrig repeterade hon sig, likasom hon i sina ornamenter aldrig
aflägsnade sig från styckets stil och uttryck. I sistnämnde hänseende blef gubben
Diller ännu i sina sista lefnadsår högligeu förbittrad, när han hörde sådant
försökas af andra sångerskor. På detta salt gjorde Gertrud, Jiksom fordom alla stora
sångare, sina högre studier. Jcmföra vi härmed vår lid, så undgår man ej all
anmärka, del sången fordom verkligen var cn konst, nu deremot (med några undantag)
blott cn förvånansvärd skicklighet; att publiken dä sökte en innerlig tillfredsställelse,
nu deremot blott ett pikant tidsfördrif.
Sångorgancr, al sådan art som vår Gertruds, förlänar ödet högst sällan, och ej
förr än långt sednare hörde man åler ctl dylikt, fastän i långt mindre lonomfång,
neml. hos Myid. Catalani. Lian den ringaste skärpa, var Gertruds röst så stark och
full, atl den genomträngde den starkaste kör med trompeter och pukor. Från denna
hon genom alla mellangradcr nedstiga till en så borldöcnde men likväl
alt de ackompagnerande ej mera kunde finna cn ton, som icke
öfverrö-Jemlc denna förmåga beherrskade hon det vidsträckta omfånget från
oslrukna G till trestrukna E. Alla svårigheter, dem hon kunde upplänka, öfvade hon
i ensamhet, till dess hon med lekande lätthet kunde frambringa dem, och hvad hon icke
sjell kunde påhitta, det log hon ur instrumenlalsolos, som hon i Leipzig hade tillfälle
all höra; och det som bäst lyckats virtuoserna, del eftergjorde hon med sin sång, tills
äfven för henne fullkomligcn lyckades.
Kurfursten af Sachsen och hans familj hade ännu icke öfvergilvit den gamla seden
att under Lcipziger-messan besöka deuna stad. Då konserter hörde till de
högtidligheter livarmcd staden sökte underhålla sina höga gäster, så var äfven Gertrud känd och
efter förljenst utmärkt af dem. Del numera införda sparsamhetssystem, som blifvil
af högsta nödvändighet för det furstliga huset såväl som för hela landet, hade ock
belydlige» inskränkt alla konstinstiluter från den lysande polska tiden, serdeies teatern
och aldramcst den kostbara italienska operan; Hasse sjelf och hans på den liden
vcrldsbcrömda »Fauslina» hade dragit sig tillhaka (iil Venedig; hofvet lefde i största
stillhet, och dc som sclt del i dess fordna glada glans, funno del nu vara ödsligt.
Denna känsla delades ock (och kanske inest) af enke-kurfurslinnan Maria Antonia,
som ej blott utgjort medelpunkten för de fordna festerna, utan ock var en nitisk vän
af de konster, som förskönat dem; sjelf egde hon både i tonkonst och målning cn be-
styrka kunde
så tydlig ton,
siade hennes.
del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
