Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 24.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
9 Juni
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
Gertrud Elisabeth Mara.
(Forts. fr. N:o 23.)
• •
Gertruds rykle började nu utbreda sig vidare. Afven Konung Fredrik den andre
liörde talas om henne. Denne store monark började efter sjuåriga kriget, sedan han
bortlagt flöjten, blilva likgiltigure mot musiken. Då han fordom i denna konst funnit
sin käraste underhållning och den nu uppkomna tomheten lemnades ouppfylld, så
inträdde hos honom oftare vissa stunder at misslynthet, som för hans omgifning medförde
månget obehag. För all motverka detta, sökte man hos honom återväcka det fordna
konstsinnet. Gertruds sång ansågs vara det bästa medlet härtill; man omtalade henne
för Kouuugen och sökte förmå honom till alt engagera henne. Men Konung Fredrik
föraktade de tyska sångarne likasom dc tyska skalderna, oaktadt han lika litet hade
hört de förra som läst de sednare; ja, han liknade de förstnämnda vid sin lifhäst, då
den gnäggade. Han förkastade förslaget. Slutligen förmåddes han likväl till att en
gåug höra Gertrud, och sålunda kallades hon till Berlin. Hon anlände och afhemtadcs
eller uågra dagar till Potsdam, för att låta höra sig i cn af dessa berömda
kammarkonserter hos Konungen, hvarvid han fordom sjelf medverkat med sin flöjt.
Gertrud infördes i konsertsalen och placerades vid den lilla sångpulpelen bredvid
flygeln. Midt emot henne salt Konungen hopkrupen, och fastade det genomträngande
falkögal på henne; hon stod der lugn. Hon vågade ej nalkas honom; men då han
fortfarande höll blicken fästad på henne, förde henne konsertmästaren Franz Bcnda, som
kände hans sätt, något närmare. »Vill hon sjunga något för mig?» sade Konungen i
sin torra ihåliga ton. »Om ers Majestät befaller.» — »Nå, sjung då.» — Gertrud, som
var säker på sin sak, sjöng utan fruktan. På inrådan af några vid saken intresserade
personer hade hon vall cn stor aria af Graun, som varit Konungens älskling. Han
kände arian och lyssnade uppmärksamt. Sedan hon slutat, sade han vänligare: »hon
har gjort sin sak bra. Kan hon också sjunga efter noter?» Ilan menade, från bladet,
a prima vista; så förstod Gertrud del älven och svarade tryggt: ja. Derpå framtog
Kungen sjelf cn af Grauns svåraste bravurarier, som ej kunde vara känd af
sånger-skau. Han uppslog partituret och sade: »den arian är bra. Det der (härvid visade
han på några långa konstiga rulader) — det der är bara dumheter, men när det
sjun-väl, så låter det ändå bra. Der, sjung nu!» — ban gaf henne noterna, stämmorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
