Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkelt, sådant vi linna det uli de heliga böckerna. — ilan hade förtrott sina vänner
hvad han bar i tankarna; således lick cn af de Engelska Biskoparne veta det, hvilken
liit säga honom, att han blott något litet skulle gifva sig tålamod: han, Biskopen sjdf,
ville skrifva poesien ål honom. Då utbrast Handel i ädel vrede: »Huru? Tror han
sig kunna lem na något bättre än profeter och apostlar? Eller menar han, all jag icke
skallar hibeln lika högt och känner den lika väl som han?» — Handel ensam hade
utstakat planen; han ensam utförde den; ingen frågade han om valet af de heliga
orden. Och huru stort, huru herrligt har han ej vall! — Nu var verket färdigt,
han uppförde det, till en början utan allmännare bifall. Men slutligen trängde andan
af det förträffliga verket igenom; man började till och med betrakta det såsom ett
nationalverk, såsom det ännu i dag i England anses, hvaresl det årligen gifves under
stort tillopp af åhörare.
Såsom ett bevis på hvad sednast anfördes, vilja vi intaga elt yttrande af C. G.
Geijer, hemladt ur hans »Minnen». Det heter der i ett bref, dat. London d. 21 Mars
1810: »Den 30 sisll. Jan. hörde jag lör första gången »Messias», af Handel — utan
jemförelsc det högsta tonkonstens verk, som nätt milt öra och glädt min själ. Jag
har pj ord lör delta intryck; så mäktig, så kysk, så öfverjordisk är denna musik.
Sorg, glädje, triumf\ andalt äro för evigt uttryckta i dessa körer. Öfver »Hallelujah»
linus ingenting sublimare. Man har ock så mycken respekt för detta stycke, att vid
första tonen deraf hela deu stora massan af åhörare slod upp — alla männer med
blottade hutvuden.
Mozart, hvars djupa högaktning och beundran lör sin store föregångare vi ofvan
nntvdt, bevisade sill yttrande med gerning, i det han, den frejdade tonsättaren,
nedlät sig till en arrangörs metier, då han gaf åt det Händelska verket en tillökning i
yttre utstyrsel, lämpad efter den sednare tidens rikare instrumenlalresurser; eller
kanske egentligare genom tillägg af flera blåsinslrumenter sökte bevara åt efterveriden
del, som dock oersättligt förlorades derigenom, alt Handel sjelf icke längre satt vid
orgeln och genom sina storartade fantasier ersatte hvad som icke genom orkestern
kunde återgifvas. För att kunna verkställa ett sådant arbete på ell sådant sätt,
fordrades (säger Mozarls biograf Oulibicheff) ingenting mindre än cn utsökt smak hos
arrangören, en nästan till dyrkan gränsande aktning för grundtexten, bepröfvad
kontrapunktisk skicklighet och sällsynt tålamod. Mozarls stora triumf härvid beslår deri,
alt han icke borttagit eller försvagat något drag af Handels majestätiska och stränga
fysionomi, icke vanställt honom genom något smink, lånad t från en annan musikens
ålder, en annan skola, eller någon annan musikalisk individualitet; att han, med ett
ord, aldrig tillåtit sig att säga cn enda sak, som icke härstammat ur Handels hufvnd.
Jag har märkt delta flera gånger».
Öfvcrsigt af nyutkoinua Instrumcntal-li o mpositioncr,
jflelodler får violin eller vloloncell oeli pianoforte, af
Heniian Iterent.
Delta häfte innehåller 2:ne stycken: en »Ballad» (allegro appassionato, £*deis takt,
D-moll) och en »Romans» (allegro non troppo, j-dcls takt, A-dur). I båda är
pianostämman den ackompagnerande. Violinens (eller violoncellens stämma) är ledigt skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
