Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 25.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
16 Juni
Musikaliskt Portrittt-Galleri.
XIII.
Crerfruii JEiieabeil* IfMara.
(Forts. fr. N:o 24.)
Men på delta sätt, med bitterhet i hjcrlat, ofred i hemmet, tvungen att glädja
andra, i öppen opposition med en konuug, som för ej längesedan tuktat 200,000
österrikare — så kunde det icke längre fortgå. Man beslöt en hemlig flykt: en äfventvrlig
plan i en stat, der all desertion, åtminstone i militärisk mening, var så systematiskt
förebygd. Också blef vårt par rätt snart uppfångadt och ålerfördt.
Konung Fredrik, som ej ville hårdare straffa deu olyckliga qvinnan, lät icke
närmare undersöka saken och betraktade henne som enlevcrad; men hennes man
behandlade han på godt soldatmauér, och herr kapellvirluosen avancerade till trumslagare
vid ett infanteri-regemente på en fästning. Han hade utan tvifvel ock den välvilliga
afsiglen, att derigenom vänja henne ilrån den ovärdige mannen; men denna afsigt
vanns ej. Gertrud var i förtviflan. Hon bönföll på det mest rörande sätt om sin
makes befrielse; hon erhöll intet svar och Mara förblef trumslagare. Slutligen erbjöd
hon sig alt afstå irån fördubblingen af sin lön, blotl hennes man ålerffnge friheten.
Detta — aulog konungen, och Mara kom tillbaka. Denna uppoflring lör sin make
tillvann henne det lifligaste deltagande från allmänhetens sida. På Mara hade deremot
erfarenheten gjort det intryck, att han åtminstone återhöll sitt ötvermod och undvek
offentliga stridigheter.
Så förflöto några år, bedröfliga nog för Gertrud. Det var henne ett qval att
genom sin talang nödgas roa kouungen, mol hvilken hennes vörduad och beundran
förvandlats till fruktan och bäfvan. Hon fann detta lif outhärdligt och slutligen ingick
hon på Maras förslag att ännu en gång söka fly. Denna gång tillställde man det
klokare. Gertrud skulle resa allena, med blott ett fruntimmer till sällskap; Mara ville
i en annan riktning söka komma öfver gränsen; först i Sachsen skulle de sammanträffa.
Det skedde och lyckades. Väl anhöilos de i Dresden al det preussiska sändebudet, till
dess han inberältat till konungen och erhållit hans ordres; men denne, som tröttnat på
hela saken, befallde att skicka Gertrud hennes afsked. Han skall dervid hafva yttrat
i afseende på hennes förhållande till Mara: en qvinna som så helt och hållet bortkastat
sig till en man, är nu en gång som en jagthund: ju oftare han sparkas, dess
till-gitnare. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
