Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gra musikblad ur fickan.
väl något af
dig
med
mann låter ock höra
mycken glädje af er!»
med den yngsta brodern. Bacbs äldsta son, Friedemanny en hög gestaTl, liknande
fadren, men ulan hans milda vänlighet, stod framför den jeltclika kakelugnen och
blickade lanklullt på de yngre syskonens bullrande grupp. Till venster om kantorn satt
en ung smärt man med vårdad klädsel och svart yfvigt hår, hvars milda, fast något
mörka ansiglc förrådde en betydlig likhet med familjefadrens kraftfulla anlete. Del
var Bachs andra son, Carl Philip Emanuel, som från Frankfurt an der Oder
företagit en lång och besvärlig resa, för alt med elt besök öfverraska sina älskade anhöriga.
Ilan hade just berättat sin fader om den nya musikaliska akademien, som han inrättat
i Frankfurt och med (ramgång dirigerade, och upptog nu med cn viss förlägenhet nå-
Rodnande gaf han dem åt kantorn och sade: »Bästa fader,
se till om det duger till något.»
Det var cn vacker sonat, som den gamle Bach genomsåg med ögon glänsande .*>f
glädje, hvarcflcr han lade nolrullcn i förvar och sade med vänlighet: »Nog blir det
tiden, min gosse! flitigt framåt bara med Guds hjelp!
Fricde-af sig och spelar inte så illa : kanske får jag ännu upplefva
- Och de båda äldsta sönerna lyssnade med barnslig glädje
till den vördade fadreus ord och tryckte tacksamt hans händer. — Då hördes
plötsligen galopperandet af en häst, och geuast derpå bultades häftigt på deu lilla porten.
De båda äldsta sönerna skyndade ut; barnen upphörde alt larma och modern bleknade.
Endast Sebastian Bach förbief lugn och sade: »Hvad är ni rädda för? Vi ha ju alla
godt samvete; lät del vara hvad som helst.» — Efter några ögonblick inkom en
postiljon, uttröttad och med smulsbestänkla stöflor; han kom direkte från den
kurfurstliga residensstaden Dresden, frågade efter kantorn Sebastian Bach och ölverlemnade
åt honom clt haudbref från den mäktiga ministern, grefve Brilhl. Kantorn sköt dcu
stora lampan närmare, beskuggade ögonen med handen och började läsa, under det
Emanuel höfligt bjöd mannen en stol.
»Min kära kantor!»
»Vår nådigste kurfurste och herre, August af Suchscn och Polen, önskar all i
sitt residens höra er, den vidtberömde och bekante orgelspelaren Sebastian Bach.
Sön-dagen den 24 Okober skall ni spela i kyrkan i Dresden. Två dagar efter
mottagandet af denna skrifvelse skall en kunglig vagn afhemla er frän Leipzig och föra er till
hufvudstaden, der vi vänta er med stor otålighet. Bered er värdigt på den höga äran,
min kära kantor.
Ä miii nådigste furstes vägnar helsar jag eder.
Underlecknadl: Grefve Briihl.»
Bach slod länge i. djupa tankar, elt ironiskt drag gled öfver hans ansigle, hans
blickar voro lastade på dc kära ansiglen, som omgåfvo honom. Friedemann och
Emanuel iakllogo cn blygsam tystnad. — »Herr kurir», sade slutligen kantorn långsamt ech
stadigt, »svara helt kort herr ministern, all jag, Sebastian Bach, kantor vid
Thomas-skolan i Leipzig, skall hörsamma min furstes befallning och komma till Dresden.» —
»Jag skulle val ändå ha något skriftligt!» anmärkte kuriren. — »Kari», utbrast
Sebastian vredgad och uppreste sig till hela sin höjd, »hvad understår ni er all begära?
Har ni inte förstått mig? Har jag — Sebastian Bach — icke gifvit er mitt ord?
Håller ni mig för cn af dessa hala herrar som frodas i hofluften, och hvilka en pappers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
