Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som
#
= Den 25 Maj gafs Meyerheers »Hugcnotter», deri Fri. fVayner uppträdde
Valentine, Fri. fVesterstrand som Margaretha och Herr K’unsel som Raoul.
it
r>
Diverse.
En qvarletl af Mosart.
For ungefär 80 år sedan uppfördes af GobcEska kapellet i Brcslau en qvarlelt,
som egentligen har de omständigheter, genom hvilka den tillkom, all tacka för del
intresse den äger.
Mozart, hvilken, som bekant är, var en dyrkarc af alla sköna och af allt skönt,,
jorde en gång, i sällskap med en vän, en spalserfard till en by, icke långt från
Wien. Under del dc gingo forbi ett värdshus, hörde de huruledcs det deriunanfor
uppspelades till dans; dc inträdde, och blefvo med jubel emotlagnc af den dansande
skaran, som icke just bestod af någon särdeles väl vald samling, men musiken var
också derefter.
Moznrl och hans vän blandade sig snart i dansen. Mozarts granne, som högt
yttrade: »Hvilken musik I det låter som om råttorna skulle husera på strängarna.» —
fäste hans uppmärksamhet på orkestern, som bestod af fyra personer.
Han närmade sig dessa herrar.
»Nå hvilken glädje att få se Hcrr Mozart ibland oss!» utropade musikanterna, då
dc varseblefvo den unge kapellmästaren, kompouislen till »Milhridale, il Re di Ponlo.»
Mozart, en smula förlägen all just på detta ställe blifva igenkänd och
komplimen-lerad, svarade: »Här är jag alldeles icke Mozarl, utan endast en dansör, jag som de
andra.»
• I .
»Vår aktning för il maestro är obegränsad!» in folio musikanterna; »det är blott
skada, all han icke har skrifvit någon dansmusik, icke en gång en lätt qvarlelt, som
vore nog populär alt kunna spela för de olärda.»
Mozart, som ville sluta samtalet, bjöd de 4 musikanterna till sig följande dagen
kl. 12, då måhända tian skulle hafva något åt dem i beredskap.
Kl. 11 andra dagen kom Mozart först ihåg sill gårdagen gifna löfte, och kl. 12,
då musikanterna infunnn sig, flngo de, ytterst belåtna, emollaga en qvarlelt, hvilken
hade följande löjliga titel:
»Qvarlelt för sådant folk som känna noterna, och som, utan all röra fingrarna,
blott bchöfva iöra stråken upp och ned öfver de lösa strängarna.»
Itossinis b lä a rock.
Bröderna Escudier berätta om Rossini, i deras, för icke så längesedan utgifna
bok: »Rossini, sa vic el ses oeuvres», följande ganska roliga anekdot:
Händelsen tilldrager sig i Neapel, morgonen efter första representationen af
»Olliell o», hvilken opera, som bekant är, väckte allmän förtjusning.
Rossini sitter midt bland sina förtrognare vänner, hvilka med glaset i band
gratulera honom till framgången af hans nya opera, då man bör en sakta knackning på
dörren. Barbaja, teaterdirektören, stiger upp och öppnar; en Engelsman, som synes
vara omkring 50 år, stiger in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
