Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem söker ni?» frågade Barbaja.
»Herr Rossini», lydde svaret.
»Hvad önskar ni af honom?»
»Endast all få se honom».
»Godt! se der, var så god och betrakta honom nu så mycket som er lyster!»
Under denna dialog hade Rossini oförmärkt gifvil Grcfve von F. ett tecken, alt
lian skulle sätla sig vid andra sidan af bordet, midl emot Engelsmannen.
Engelsmannen satte sig nu ner vid samma bord och stirrade oaflåtligl på Grefve von F.,
hvilken, likasom Rossini, var klädd i blå rock och hvil halsduk. Sällskapet fortfor
helt ogeneradt alt dricka och inbjöd Engelsmannen att deltaga i frukosten. Denne
proponcradc en toast för den store kompositörens’ välgång, och Grefven (den förmente
Rossini) besvarade skålen på så blygsamt sätt som möjligt. Denna löjliga scen
uppväckte Öfver hela laget cn stormande munterhet; men Engelsmannen steg upp helt
allvarsamt, gjorde cn vördnadsfull bugning för den förmente Rossini, och lemnade
sällskapet.
Vid utgåendet hviskade han till den honom följande Barbaja: »Sir, jag måste till
hvad pris som helst hafva cn väst eller rock, som tillhört Rossini».
»Vänta ett ögonblick», svarade Barbaja, »jag skall genast vara här igen».
Då Barbaja meddelade sällskapet Engelsmannens sällsamma önskan, utbrast ett
skallande skralt. Grefve von F. afklädde sig genast sin rock och lemnade densamma
ål Impressarion, som gick ut till Engelsmannen, hvilken väntade i förstugan.
»Här», sade Barbaja, »är Herr Rossinis blåa rock!».
Engelsmannen upptog helt trankiit sin börs, log derur en I00*pundsnot, och bad
Barbaja, i det han aflägsnade sig, all inhändiga komponisten densamma. Barbaja
öfver-Icmnadc genast till Rossini Engelsmannens gåfva. »Denna bankonol», yttrade Rossini,
»skall tillfalla korislerna vid San-Carlo- och EI-Fondo-teatern; jag vill sjelf utdela
penningarna åt dem.»
Den löjliga händelsen gjorde följande dag sin rund i alla salonger i Neapel, och
några tidningar uppdukade densamma till hela sin läiigd.
Då »Othello» gafs för andra gången, sågs Engelsmannen i en loge. Midi i andra
aklen, under det Jago sjöng sin cavalina, hördes plötsligt bland åskådarne clt
förfärligt anskri; det kom från Engelsmannen, hvilken, med ett tidningsblad i handen, just
nyss fåll läsa den anekdot, hvari han sjelf spelat cn éå löjlig roll. Allas Ögon vände
sig nu mot den person, som förorsakat detta afbrolt. Man kände igen Engelsmannen;
— lian hade iklädt sig den unge Grefve von F:s rock.
Pä denna tidning cmoltages Prenumeration hos Herrar Hirse k, Hy lander
och Josephson och på alla Po st-kontor i Riket, för helt är, eller 62 numror,
med 4 R:dr B;co, halft är, eller 20 nummer, med 2 R;dr JO sk,
Post-arfvode ej inberuknctdl.
Stockholm i Juni 4855.
i
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
