Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven. När repetitionen af satsens första del är nära siti slut, och man väntar det
fullkomliga afslutaudet, gör mästaren vanligen en icke väntad vändning, framställer
ännu en eller annan högst intressant tematisk förändring, och först derefter afslular
han det hela.
Men i sjelfva verket rufvade också Beethoven så länge öfver hvarje tanke, som
han fann inom sig begynna tändas, ända tills del densamma framstod för honom
fullkomligt klar i sin nödvändigt betingade form.
Beethoven lörstod konsten att fixera en idé, och han hade ett tålamod af jern.
Han pröfvade hvarje enskild not, och omändrade tanken, om han också redan
ned-skrifvit den, flerfaldiga gånger, tills han fann den i del fullständiga skick, hvari han
ville hafva den, och hvari den borde befinnas. Det var lillfölje af denna föresats som
han, enligt hvad Schindler berättar, i många år låtit flera arbeten ligga outgifna,
medan han derunder läl dem genomgå noggranna granskningar och rättelser.
Vidare är cn al Beethovcns hufvudmaximer:
Alltid klar periodbyggnad och redig gruppering.
Ingenstädes skall man hos honom se perioderna ofattligt och oskickligt inveckla
sig i hvarandra, ulan alllid framträda
ha ra från h va rand ra.
Beethoven arbetade, efter hvad han sjelf yttrat, alltid på flera saker under samma
lid; ett bevis, all äfven han, såsom man iakttagit hos Mozart, noga skiljde mellan
utkastet och utförandet, och lör ingen del fullbordade ett stveke på en gång liksom i
en gjut ning, som många hålla för nödvändigt.
Vid sin instrumentation, alltså äfven vid qvarlell- och klaverkomposilionen, afsåg
han följande 2:nc hufvudmaximer:
Sanning i uttrycket och välljud.
Sammanfatta vi allt det sagda, kan hans förnämsta slräfvande uttryckas sålunda:
För örat — högsta välljud.
För känslan — psykologisk sanning.
För förståndet — ordning, symmetri, fatllig form, tematiskt arbete.
de så, alt man uppfattar dem fullkomligt skilj-
Dndcrrättclscr frun In- och l tlaudet.
Stockuolm. Våra arlister, hvilka nu som bäst äro stadde på ulflygt till
landsorten, för att derunder hämta bchöflig vederqvickelsc och hvila från de
ansträngningar scdnaslc saisou kostat dem, forllara icke deslomindrc att med sin talang äfven
gläda provinserna. Musiktidningen vill nu, såsom förr, följa dem med del intresse man
vanligtvis fäster vid de personer, som genom sin sköna konst bidraga både att roa, intaga
och förädla, och skall fortfarande meddela smånoliscr om dessa artisters musikaliska
tillställningar under deras längre eller kortare resor.
Den 27 Juni gaf fröken Hilda Sandels cn konsert i Wenersborg, hvarvid
Wesl-göla-Dahls Regemente utförde cn Symfoni af Kreutzer.
Den 2 Juli sjöng M:ll Beate Juringius på cn soirée i Christianstad, dervid
förc-kommo körer samt basunqvartcltcr.
Den G Juli gåfvo Herr och Fru (TAubert en konsert i Wenersborg, ocb samma
dag lät Herr Ang. Lindblad i Christianstad höra sig på vcutil-trumpct. Förutom clt nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
