Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 30.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
21 Juli.
Hvem var den verkliga tonsättaren till monologen ”Lydia och Arist 1”
(Forts, och slut fr. N:o 29.)
%
l Stockholm fanns vid den tiden ett serdeles musikaliskt hus, lagman Fahlrolhs,
der konstens idkare och vänner ofta samlades för all tillbringa aftnarna under sång
och musik. Vid ett sådant tillfälle, då Karsten, Muller med fru, Hæfjher med dito,
Skjöldcbrand och många flera voro tillstädes, anmodades den förstnämnde alt låta
höra sig. Han efterkom också sällskapets önskan och valde till sitt föredrag
monologen »Lydia och Arist». — Efter sångens slut gaf sig åliörarnes förtjusning Iiögljudt
tillkänna, och Karsten, efter att nådigt ha emottagit uttrycken deraf i bvad dc gällde
hans föredrag, trodde sig i sin ordning böra prisa sjelfva kompositionen. — Delande
eller åtminstone låtsande dela den allmänna öfverlygelscn alt Valerius vore dess
upp-hofsman, yttrade han fördcnskuld att denna musik förijenade så mycket större loford,
som den vore författad icke af någon egentlig musiker, ulau af en ung amatör, som
dermed utskämde vissa män af tacket, hvarvid han riktade en hånande blick på sin
gamle fieude Hæffncr. Detta var mer än denne kunde smälta, i synnerhet som han
väl visste alt berömmet, åtminstone till stor del, rätteligen bort tillkomma honom,
hvadan han, pä en gång glömmande att han sjelf ålagt Valerius att förtiga kompaniskapet
om musiken, ined häftighet utbrast till Karsten: »Det ljuger ni! det är man jack,
som skrifvil denne musik!» hvarvid, som man finner, han å sin sida i hastigheten
råkade hoppa ett godt stycke bortom rätta gränsen. Ordet var emellertid ulsagdt och
bakom detsamma — så hade han hört — borde stå cn man; han måste alltså med lif
och blod förfäkta sin sats, och på visst sätt gjorde han det äfven, ty, enligt berättelse,
grundad på ett närvarande vittnes intyg, slutades ej äfvenlvret förr än bägge
kämparna bokslafligen kommit i lufven på hvarandra.
Alt tron på Valerii författarskap genom denna händelse fick en svår slöt, inser
man lätt, och måhända var del just delta tillfälle som gal Skjöldebrand första
anledningen att förmoda del HæfFner i sjelfva verket vore styckets komponist, hvilket denne,
med förtroende för Skjöldebrand, såsom cn ärans man, sedermera torde hafva
ytterligare bestyrkt medelst förevisande möjligen af något koncept o. s. v. Alt filer
Ahl-slröm, hvilken, såsom Valerii intime vän, ofta besökte honom och derunder sannolikt
flere gånger fann honom sysselsatt med denna komposition, kunde, på grund deraf,
vittna för honom, är lika naturligt; och hvad slutligen angår Valerius sjelf, så, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
