Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian redan en längre tid, icke blott med kamratens vetskap, utan till och med enligt
dennes uttryckliga önskan, gått och gällt för den sannskyldige lörfallareii, finner man
utan svårighet alt han nu icke kuude, med bibehållen heder, på en gång träda tillbaka
och afsäga sig delta författareskap, hvart ill han ej heller i allo ägde skäl. Han
måste således försvara sig; men hvaruti bestod hans försvar? Jo, enligt Herr v. B., i
ett »skämlqväde», ulan tvifvcl ett i grunden mindre gällande, men i närvarande fall
och mot en antagonist sådan som Hæflher, den der genom sin häftighet och sin
förhråk-ning af svenska språket så tidl och ofta blottställde sig för ållöje, obestridligen ganska
klokt valdl afledningsmedcl.
Man vet att qvicka skämtare städse få på sin sida de flesta anhängare, i
synnerhet sådane som sakna lid eller förmåga att närmare och allvarligare undersöka en saks
rätta sammanhang. Och all Valcrius med sitt »skämlqväde» lyckades, bevisas deraf,
att så länge den oftanämnde kompositionen ännu sjöngs och var på modet många ändå
fast trodde på alt han ensam var dess komponist, och alt, såsoin Herr v. B. förmenar,
saken ännu är oafgjord. Den är det likväl icke, cflcr livad vi nu visat, ehuru, såsom
ofvan anlydl är, de som haft reda derpå ansett sig icke opåkalladc böra under
HælT-ners och Yralcrii lifstid uppträda såsom vittnen vare sig lör eller emot någondera
parten. För öfrigt lemnar den ett intressant bidrag till bekräftelse pä den gamla satsen,
att ett enda, om än aldrig sä oskyldigt, afsteg från rätta stråten kan leda till
oberäkneliga följder, likasom vi förmoda oss genom den nu lemnade utredningen liafva
bestyrkt vår yttrade mening, att omständigheterna mer än något annat vållat denna för
begge parterna under deras lifstid så obehagliga och menliga schism.
Denna må nu gerna af oss elterlefvande glömmas; men må vi i stället upplifva
den i flera afseenden förträffliga kompositionen. Den låter ännu höra sig, ty dess form
är i det väsendlligasle icke föråldrad, och dess anda skall alltid senteras af dem, för
b vilka hjertals och snillets förenade språk icke är blott torna ljud. För en tenorist
med känsla, smak och förmåga af dramatiskt uttryck är den genom sin skiftande
färg-läggniug i hög grad tacksam att utföra, ocli Karsten, som nog förstod konsten att för
sig välja kompositioner, der han synerligast ägde tillfälle atl utmärka sig, lärer genia
och oita valt denna.
Vi begagna tillfället för alt, änskönt icke i samband med det föregående, vidröra
en annan musikalisk uppgift, förekommande i oflabcsngda minnesteckning. Det heter
neuiiigen der i en not till sidan XXXYrH, alt både orden och musiken till den gamla
visan: »Y7äikommcn, o måne, min åldriga vän», skola vara af krigsprcsidenlen, friherre
B. Ceders troms fru. Alt orden kuuua vara af henne, är väl möjligt, men att
musiken icke ar del, våga vi påslå, eller ock har gubben AhlstrÖm orätt, som i N:o 10 af
Musikaliskt Tidsfördrif för år 1797 infört denna musik med sin ursprungliga text: »Se
solen hur präktig och skön hoti går ned», och der angifver Du Buy såsom den
forras författare. Då denna melodi blifvit snart sagdl en nalionalmelodi, bör dess ratte
upphofsman väl lå lillgodonjuta den ära honom genom densamma tillkommer.
Bmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
