Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 31. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
— 28 Juli.
Hvilket inflytande bör Anders uppträdande liiirstädes ntöfva på
svenska sångscenen?
Stockholms konstvänner liafva nyligen haft tillfälle alt höra cn af dessa sångare,
Ii vilka genom sin talang eröfrat en europeisk rang. J njutningens spår smyger
reflexionen; fantasiens plats intages af förståndet, som frågar, om vi blott haft samma
ögonblickliga nöje, som med sångfåglcn kommer och spårlöst försvinner?
Ingenting förträffligt, det må uppenbara sig i hvilken form som helst, försvinner
ulaii all cflerlcmna verkningar, om de än icke af alla omedelbarligen märkas. Men
på ingen uleblifvcr sjclfva verkan af ett uttryck, hcmladl ur själens djup och
beherr-skondc ett. organ, smidigt nog lör att troget återspegla dcfsamma, snnil förcnadl med
ett sinne för formskönhet, fint nog för alt gifva det en mot konstsmakens fordringar
svarande iklädnad. Denna verkan är själsförädlingen; och allt hvad som dcrlill
bidrager, hor aktas högre än ett ögonblickligt nöje, om än mångens blick cj genom den
lekande ytan förmår skåda den allvarliga betydelse som bor på djupet.
Ur denna synpunkt sedt, kan det icke vara ovigligt alt undersöka, i hvad mån
Ander kan anses böra hafva gilvil en impuls till häfvandet af de brister, som uti delta
slags konstulöfning hos oss ännu kunna förefinnas*).
Ander har visat oss hvilken vigt det ligger på sångarens skådespclareförmåga och
hans sceniska praxis i allmänhet. Härmed förslå vi ej blott färdigheten i yrkets
mekanism, ehuru nödvändig äfven den är, ulan isynnerhet förmågan att gifva hvarje rol
cn serskild, uteslutande, öfverallt fasthållen färg, eller med andra ord, att
individualisera den. Huruti hestår skilnaden mellan den blotta rutinsujelten, som icke förmår
delta, och den verklige artisten. För tenorsångaren medför detta problem dubbel
svårighet, dels emedan hans roler vanligen äro af temligen enahanda färg, dels emedan
denna plägar vara nog matt och fadd; ett hulvudmedel, hvarigenom Ander plägade
undvika denna sednare klippa, var den karakter af manlighet, som han isynnerhet
aldrig underlät att gifva delta slags roler.
*) Ingea lärcr vara obillig nog att af våra sångare fordra uppnåendet af Anders konst; men väl
skall man vänta ocli erkänna ett klokt begagnande af det tillfälle till praktiskt studium lians
uppträdande härslädes gifvit vid bauden. Vi erinra liiir om den utmärkta flit, bvarmed flera at
våra sångerskor studerade Jenny Lind, och den framgång de rönte vid öfvertngandct af de flesta
bland hennes partier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
