Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ^
i ft.
I
\
(/L
U
ék
x
H
&
X
#
»
4
I
1
ungdomliga anletet. D^r stod den ungdomlige svarmaren lulad mot ett orangeträd,
omgifven af söderns prakt, ögonen riktade mot himlen, och tycktes drömma om sitt
älskade ljerrau hemland, om det sköna Tyskland, med sin klara himmel, sina
ljusgröna fält och snöbetäckta berg. Snart skingrade sig molnen på hans öppna panua ;
Trculieb fägnade honom och kysste hans händer. Mästaren förlorade sig. åter i djupa
tankar och öfverlimnade åt sin lärjunge alt vaka öfver ordningens och lugnets
upprätthållande i hans lilla rike. Detta gjorde ynglingen ock eu stund, i det han för
båda djuren höll en uppbygglig botpredikan; men vid dess slut log han en liten peruk
och’ ett par glasögon ur fickan, hvarmed han oaktadt all molsträfvighet beprydde den
förtörnade Ponlo. * Delta tvektes hos Treulieb väcka stor belåtenhet; lian skällde uf
• 7 / •
glädje och dausade med mycken lätthet och behag framför den förtviflade martyren.
Scarlalli skänkte sällskapet ett ögonkast och måste mol sin vilja le, men aktade sig
visligen att låta sin ostyriga lärjunge märka denna svaghet, utan brummade fastmer
något harmset i skägget, hvarför^ Hasse, som (ruklade en explosion, lockade sina
elever in i mästarens kammare. Del gamla klaveret slod uppslaget, Hasse satte sig ucd
och spelade en vild hexballet. Treulieb dansade omkring med stort öfvermod och
hoppade slutligen med ett glädjeskri opp på deir olycklige Pontos rygg, i del han med
framtassarn^ omfattade hans hals. Nu ^fe§t*^/(len arma katten ^11 iawgmudighcjf.)^ Med
tanken »vara eller icke vara» i sinuet, började han med sin ryttare på ryggen cll
ursinnigt kringrasande i rummet; oppför alla vägar försökte han springa; öfver stolar
och bord hoppade han fräsande och nysande, så alt mästarens papper flögo omkring
som agnar för vinden och hela rummet blef inhöljd t i en sky af dam. Hasse
skyndade lill hj^lp; förgäfves ! inga rop, inga förmaningar ville förslå. Slutligen tröttnade
Ponlo; en storartad idé tycktes vakna i hans hulvud : sin herre och mästare ville han
kalla till sin räddning. Ulan vidare öfverläggnrtigar sprang han opp på klaveret,
trampade omkring på tangenterna och rände ett par gånger iram och tillbaka, hvarvid han
lät sitt släztes genomträngande nödrop ljudligen skalla. Redan vid de första
sällsamma tonerna sjönk Treulieb förskräckt från den inspirerade kattens rygg. Ett doft
accord förkunnade lians fall. Kattens glasögon följde, endast peruken stannade Ivar.
De kaotiska tonerna tycktes vilja bilda cll slags melodi: Hasse lyssnade förundrad lill
Jcaltkonserten, men genom del öppna fönstret syntes mellan de vilda rosorna den gamle
mästarens anlete, öfvergjutet af glädjens solsken: »Kom i mina armar, kall! du har
funnit det rätta!» utbrast han. Och Ponto störtade utmattad i sin herres öppna famu.
■ i t
V*
or
£
C*
r
11
• •
%•
J
.c
M w
I
.P •
V*
/
Då nu den unge mannen andra morgonen inträdde lill sin mästare, visade denne
honom triumferande ett blad, lätt besådt med noter, öfver livilkn med stora boksläfver
stod att läsa: »Aallfuya». Scarlatti salte sig vid klaveret och spelade; och ynglingen
igenkände i det konstfullt utarbetade temat med glad förvåning genast de sällsamma
nödsignalerna och de infernaliska melodierna från dcu vilda jarlen, som i liknelse af
en förtviflad kalt hade rasat fram öfver tangenterna. Mästaren och lärjungen
skrattade hjärtligen vid slutet; men den lagerkröntc katten salt på sin ’fweijskares vfnslra
axel, och denue förblef intill sin död vid det påslåeudet, att Poulo på vanligt
in^nni-skovis hade skrattat med.
IL:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
