Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
allmänhet förde kallen det trefligastc lif hos sin milda herre, den ban ock måste
ersätta allt, vän, maka och barn, och hvilken han aldrig Wmnade, bvarken natt eller
* I O . • 1 •• ft 1 • *
När den
-j svansVtMM sakta
Stundom hände
hand tröttnade,
gamle mästaren komponerade, så måste Ponlo låta sin berömda hvita
glida öfver lians hjfssa, livarvid han satt orörlig på hans venstra axel.
alt Scarlatti blef ond, om cn tanke ej genast ville klarna, om hans
eller det nyckfulla bläcket tjocknade till en formlös inassa, och då
gjorde ibland en häftig axelryckning, att katten flög från sill högsäte långt fram pä
golfvet. Sådant tog han emellertid aldrig illa, ulan bibehöll sin vänlighet., Htk n oo nr
U#fc**chu$HMwi.er pkägae göra rn ol - si».,
med ell belåtet
eller
aldrig
ii
a nyo den öfvcrgifna
bortläggandet af pennan^ att med
mage.
återkom helt saktmodigt och hesteg
tronen. Men också underlät hans herre
lusen smekord och andra ting uppmun-
a
ncrlig säile taga
V*
(K
5
*/
* I ’
!
tra ej blott hans öra, utan ock hans’
Detta allt var nog godt och väl, blott söndagen icke hade varit, som var den
enda bekymmerfulla dag för vår Ponto. Om söndagen plägade nämligen en rätt besyn-
f varter bos gubben Scarlatti och dröja hos honom till dess natten
inbröt. Den unge söndagsgästen var mästarens bästa lärjunge, hade kominit långt
från det fjärran Tyskland, och kallade sig Hasse; kallen hade la^l noga märke till
honom, och äfven till lians friska röda ansiglc och hans långa bruna lockar. Nu gafs
det ingen yngling mera yr och glad än just den unge tysken, som på allt sätt oroade
och förnärmade den hederlige Ponlo: än band lian en bj|llra vid hans svans, än
trädde han hans tassar i små barnskor, än bekransade han honom med rosor eller
-’beströdde honom med orangehlad, )4tvai>^ starka doft kattnäsan ej kunde fördraga, och
mot hvilket den protesterade med tala krampaktiga nysningar. Till råga på allt skulle
tysken alltid medhafva en liten illasinnad hund, hvilken dock till och med Ponlo, hans
afsvurnc fiende, måste medgifva ego en betydlig skönhet: han var bländande hvit, qvick
och behändig och hade sluga bruna ögon. Denne bortskämde älskling var ännu
vildare och oförsyntare än sjilfva hans herre, och katten magrade af förargelse Öfver
hans fräckhet. . . . , ;
Nu var det just en söndag, då katten, såsom vi nyss beskrifvit, så vildt
fanla-serade på harpan och hans herre så tankfullt blickade ut i rymden. Och riktigt, den
fruktade gästen inträdde redan under det första preludiet. Lätt och glad steg han in,
i ynglingen med de vackra lockarn^ och de friska kinderna, och bredvid honom homiade
hans trogna följeslagare. »God morgon, |mäfll>^4inrl itli1 ropade ^«fcfii»l*i»øe<£med
hjärtlig ton och blick, »i dag bar jag just gladt mig åt er åsyn!» Scarlatti nickade
vänliga hälsningen, halft satiriskt åt den besynnerliga tyska
accenten och svarade: »I dag är jag en dålig sällskapare, Hassel jag har så mycket i mitt
Æi hufvud, och så många toner surra nmftirarfcnnnaf) för mina öron, ulan att jag kan forma
någon melodi al dem; jag söker just något synnerligt originell, och jag må bli
rasande för jdettjag inte kan finna del! ffien gör mig det nöjet att hålla inne med era
upptåg, eljest vrider jag om hufvudet på er lilla förryckta hund.» — »Stopp, stopp, kamtai!
Scarlatti!» utbrast gästen, »det går inte så lätt; ni är vid dåligt lynne, det ser jag
väl, men min lilla Treulicb får ni inte röra. Ni vet ju att han var en afskedsgåfva
från min käresla, och skall följa mig lika troget som hennes trohet och kärlek.»
Mästaren vände sig till ynglingen med ett vänligt leende och -bftchad»4io«i»gf i det
T
halft vänligt åt den
na
y/ ’/SJAsJZjT
*+) clo*A ’-"J- ryt
* ^ •* \
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
