Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Haydn förekommer deu för många okända notisen, att föreståndaren lör
kapellliuscL i Haimburg, der Joseph ifrån sill sjette år uppfostrades hos den med honom
beslägladc skolrektorn, föreslog alt låta sopranisera den unga konslnoviscn.
Lyckligtvis ville hans läder, den gamle vagnmakaren, icke höra talas om sadanl.
Vid 26 års ålder, år 1758, engagerade han sig hos en grefvc Morziu, som
hos sig gaf konserter med egen orkester. En af dessa konserter bevistades af den
gamle fursten Anton Eslerhazy; han hörde der en symfoni af Uaydn, som så förtjuste
honom, alt han bad Morzin all. åt honom afstå författaren, som han ville göra till
andre chefen vid sin egen orkester; men Uaydn, som var opasslig, var icke
närvarande; och då han ej genast biet’ fursten föreställd, glömdes lian snart.
Lyckligtvis hade Friedberg, kompositör i furstens tjenst, fattat tycke för Ilavdn;
han bad nu den unge mannen skrifva en symfoni för en stor årshögtid i det furstliga
huset. Det var i Eiscnsladl, hans residens, som furst Anton, omgifven af sitt liof
och sittande på cn upphöjd plats, alhörde den med stor högtidlighet gifna konserten.
Man börjar med Haydns symfoni. 1 midlen af första allegrosatsen afhrytcr fursten
sina musici odi frågar hvem som författat en så skön komposition. »Den är af Ilavdn »,
svarar Friedberg och framför den unge blyge mannen. Vid hans åsyn utropar fursten:
»livad! af denne rnorian? (Haydns hy föranledde denna apostrof.) Nåväl», fortfor
forsien, »framdeles skall du vara i min tjenst. Hur heter du?» — Joseph Ilavdn. —
»Jag påminner mig del namnet; du är redan i min tjenst; livarförc har jag inte sett
dig förr?» — Den beslörte Haydn svarade intet; fursten fortfor: »gå och kläd dig
som cn kapellmästare anstår; jag vill inte se dig så här; du är för liten; du har en
obetydlig figur; lag på dig cn ny rock, cn lockperuk och skor med röda klackar;
men jag vill ha dem höga, så alt din figur motsvarar din talang. Du har hört det,
gä nu, och ailL hvad du behöfver skall gifvas dig.»
Haydn kysste hans hand och drog sig tillbaka i ett hörn af orkestern, föga
belåten med all förlora sitt långa hår och sin ungdomliga drägt. Följande morgon infann
han sig vid furstens lever, utstyrd på föreskrifvet siitl. Han erhöll titel af cn andra
kapellmästare. Från denna stund var Haydns framtid betryggad; i Eiscnstadl
författade lian en stor del af dc verk, som framdeles inbringade honom så mycken ära.
Ilavdn skildrar sin ställning i det Estcrhazvska huset sålunda : »Min furste var
nöjd med mina arbeten, jag vann bifall och hade som orkeslcrchef tillfälle alt anställa
försök, all iakttaga hvad som frambringar intryck och livad som försvagar del — och
sålunda förbättra, tillägga, borttaga, väga. Jag var afsöndrad från vcrldcn; ingen
kunde förvilla mig i afseendc på mig sjell, ingen plåga mig, och på delta sätt muste
jag blifva originel.»
Den bekanta anekdoten om Havdns afskcdssvmfoni i Fiss-moll, der den ena
musi-kern efter deu andra släckte sitt ljus och aflägsnade sig med sitt instrument, förklaras
vara falsk. DcrcmoL berättas följande: fursten förlängde cn gång sin sommarvistelse
på slottet Eslerhazy betydligt öfver den vanliga tiden. Flera kapellister, Ii vilka hade
lamiljer, dem de måst qvarlemna i Eiscnstadl, togo sin tillfivkt till Haydn, som
tick infallet att skrilva denna symfoni; fursten förstod meningen och uppbröt
följande dagen.
Är 1790 afled hans furste, Nikolaus Eslerhazy, men testamenterade honom en
årlig lifstidspension af 1000 Fl., hvarlill lians son, furst Anton, ytterligare lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
