Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 37.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
8 September.
Änglarösten.
(Efter Elisa Polko.)
»Si deus pro nobis, quis contra nos?»
Il ände f s Messias N:o 51.
Våren var åter inne; hjertan och blommor uppvaknade leende ånyo på den sköna
jorden; ett friskt jublande lif sväfvade genom rymden, djupblått skimrade himlafästet
och solen strålade i guld, då c» högvexl, allvarlig mau tankfull syntes vandra fram
och åter i en liten trädgård. Osynliga, lätt bevingade vårandar flaglade omkring
linnoin. I lockarna, som omgåfvo hans kungliga hufvud, tumlade, under skämt och
lek, rosiga vestanvindar, hviika strödde hvila tusenskönor kring del stolta, ädla ansigtet.
Det låg en obeskriflig höghet i den tankfulla vandrarens upprätade, krafifulla
gestalt, och hvilken som mött honom, hade säkerligen bugat sig vördnadsfullt, och
derunder ovilkorligt kommit att tänka på dessa, den fordna tidens mäktiga och visa
hjcl-Lekonungar, de der herrskade öfver längesedan utdöda, lyckliga folkslag.
På gestaltens gudapanua thronade ett heligt lugu och ett ädelt sjelfmedvclaudc;
hans ögon glänste, likasom af cn inre eld, men öfver den fint tecknade munnen hade
lagrat sig ett djupt vemod, som icke en gång tycktes vilja gifva vika för den unga
vårens huldaste leende.
Långsamt steg nu den allvarsamme mannen uppför en gräskulle, på hvars höjd
stod ell, liksom med en purpurslöja omhöljdt knoppande äppelträd; upphunnen på
höjden, syntes den gamle försjunken i anblicken at den blommande naturen rundtorn-
Ett stycke från trädgården låg, omgfven af grönskande ängar och yppiga
parker, cu stor, vänligt inbjudande stad, med rykande skorstenar och skiflcrglänsandc
tak: del var Dublin, Irlands hulvudslad. Vid den aflägsna horizonlen, som begränsade
blicken, reste sig branta höga berg.
»O, du ualurfriska, barnsligt fromma Irland!» utropade nu den ensamme, i delhan,
mägligt rörd, utbredde armarna, »du stilla, okonstlade hembygd för seder och
ödmjukhet, förnöjsamhet och tro! skall du uågon gång komma alt förstå den, som med elt
så förhoppningsfullt hjerta går dig emot? Skall du någon gång med vördnad och
gliidje lyssna till de heliga urkunder, dem jag i allvarliga touer vill tolka lör dig:
urkunden om Gudabarnets födelse? Skall du af reul hjerta, med de fattiga herdanie i
Betblehems nejd, falla ned och tillbedja, och skall du väl då med dem glädjas i trone
kring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
