Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
öfver det glada undret som skett liafver, och salig instämma i den himmelska
härskarans låf och pris? Skola dilt folks själar blifva mera mottagliga flir Herrans
uppenbarelse, for ordets heliga kraft, än de äro derhorta i del dimhöljda England med sina
rastlöst äflandc, kalla menniskor? Då jag der, i Londons skönaste kyrkor, förkunnade
min heliga gudasändning, och dessa stodo tomma, likasom skulle de, omhvärfde af
verlds-sladens hvimmel, försmått eller glömt all höra mig, — då, mitt Irland l drog du mig
till dig med en underbar kraft: blott i ditt sköte trodd: jag mig kunna få min smär-
tas sår läkta; endast i dina gröna dalar fä uiplånadt milt bekymmer. Under en
sömnlös natt tillhviskade mig cn sakta, men oändligt ljuf stämma: »Stalt upp! drag till
Irland och var Iröst, fromme sångare! du skall segra, och denna seger skall bli den
första länken i dina eviga triumfers gvllene kedja!» Rösten klingade som harpoloncr,
och jag hörsammade kallelsen: Jag flydde från del dystra Londons murar, och nu är
jag här! Har den hemlighetsfulla rösten inom 111ig talat sanning? Skall jag verke-
Jigen, efter så många och så långvariga strider, en gång skåda triumfens strålande
sol lysa öfver mitt hufvud? O, alla varelsers Herre, hvars Jof jag är utsänd alt
förkunna, hvars tjenarc jag, efter ett långt kringirrande, omsider blifvit, förunna 111ig en
glänsande seger, stålsäll derigenom mina krafter, ty snart, allsniiiktigc! förmår jag
icke mera. Milt fädernesland, del herrliga, välsignade Tyskland, försmädar, misskänner
mig; mina fienders tal tillväxer förfärligt, jag är modfälid och kufvad; miu stridsvana
arm bar blifvit utmattad. Nu, min gud! vill du strida för 111ig?»
Då hördes plötsligt från alla trädens kronor ett sällsamt sus; det syntes som
skulle solstrålarna mera bländande helvsa föremålen; alla blommor tycktes buga sig,
och dc balsamiska vindarna ljudade så underbart, all den åldrige, som nvss så lifligt
uttalade sin själs bekymmer, slöt sina ögon under ett saligt leende och tryckte siua
händer mol ansigtet, troende sig under inflytelsen af en förtrollande dröm.
Ljudet af skyndsamma steg närmade sig trädgården, en liten svartklädd man, ined
en fatal uppsyn, klättrade uppför kullen och ropade, kipandc efter andan, på dålig
engelska: »Mäster Handel, värdaste Herr musikdirektör! Hvar håller ni Lill då! Jag
har under tvänne timmars lid sökt er i alla vinklar och vrår här i huset, jag har varit
och sökt er hos edra vänner, och sprungit mig sä andtruten, alt jag kuappt kan tala :
och här sitter ni och invaggar er i en rolig slummer. Det är ingen tid att sofva nu,
Herr direktör!» fortfor den lilla svarta figuren med en högst vigtig miu, under det
han våldsamt liäfde omkring sig med de magra armarna och skakade sitt
vederstyggliga hufvud så, att den sniifva peruke^ kom att vrida sig cn smula på sned, — »jag
har att förkunna er en högst ledsam händelse: Signora Lucia, den berömda
primadonnan, har aninäit sig sjuk, och uppförandet af ert, för morgondagen bestämda,
oratorium kan således icke blifva af. Nu måste jag springa till kapellisterna och
körperso-nalcn, för alt säga dem återbud, och så . . ,
Den tilltalade reste sig majestätiskt, men retad som ett säradl lejon: »Skall det
eke bli något af med uppförandet af milt oratorium?» afbröt han med dundrande
stämma den pralsjuka budbäraren, i det han på den löjliga dvärggcstallen kastade en
blick, för hvars cldj denna helt ovilkorligt vek uågra steg tillbaka.
»Hvem vågar alt yttra något sådant? Icke blifva något af! Nej, hör på bara!
Och det endast emedan cn Italiensk donna råkar vara vid miudre godt lynne? Finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
