Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 38.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
15 September
Änglarösten
(Forts. fr. N:o 37.)
Majsolens varma och nyfikna blickar förmådde icke, trolls den möda de derpå syntes
använda, alt genomtränga de mörkröda, tätt tilldragna sidengardiner, hvilka dolde fönstren
i den retande boudoir, hvars ägarinna var dagens firade skönhet: den beprisade
Italienska sångerskan Lucia, förnäma vcrldens i Dublin gunstling. Detta rums inredning
var i högsta grad prunkande: gnid- och silfvervaser, hvari friska, sällsynta blommor voro
satte, hade blifvit uppställda i alla rummets hörn; marmorskålar, fyllda med välluktande
essencer, spridde omkring en behaglig och rusande svalka; glansen och prakten i tapeter,
draperier, svällande divaner och öfriga lyxartiklar förrådde deras ägarinnas kärlek för
vp-pighel ocli Italiensk komfort. Signoran, vårdslöst utsträckt på en med rödt saminel beklädd
hvilobädd, framställde i detta ögonblick en bild af Italienarnas dolce far niertte; höljd i cn
lätt, vid morgondrägt af fint hvitl inusslin, hade hon omkring sitt hufvud draperat en
dyrbar slöja, hvilken på ett kokett sätt tillät några parfumerade lockar af hennes
ramsvarta hår att här och der framsmyga sig. Flera af hennes tjenstekamrater och vänner,
eleganta män af olika ålder, och på samma gång representanter af olika nationer, omgåfvo
henne. Här vräkte sig i en divan, öfver hvars armstöd han slängt sina långa,
slöfvel-beklädda ben, en rik, hick Engelsk lord, med en hlaserad min, utstyrd i en högst
löjlig sprällkostym; der sall en orolig, smärt, liflig Fransos, vårdslöst vaggande fram
och åler med stolen; bredvid honom sågs en vacker, brunhyllig Italienare, beqvämligt
• •
tillbakalutad i en fåtölj, sakta gnolande. Afven några förnäma Irländare märktes hland
denna samling, i hvilken hvarken il primo tenore eller primo basso fick saknas.
Signoran skänkte än den ena än den andra af sin omgifning ett leende eller cn
behagfull nick. Det sorgfälligt utplånade sminket visade visserligen hennes kinder i
deras naturliga grågula teint, men delta obehagliga intryck måste dock gifva vika, nflr
man betraktade hennes fylliga röda läppar; det glödande rosenskimmer, som bildades af
ljusets brvtning genom de purpurröda gardinerna, öfvergjöt mildt och förtrollande
Ijn-serskans yppiga former. Hennes svarta ögon visade för öfrigt icke det ringaste spår
af någon sjukdom, eller af någon feberaktig spänning med derpå följande otmaltnin
fast hellre kunde ingenting jemföras med dessa blickar, som så skalkakligt och
utmanande spejade omkring.
»Hur rasaudc han skall bli, il barbaro tedcscolo sade hon på bruten Engelska-
ir •
D *
till en ung, utmärkt sköu Irländare, hvilken satt vid hennes fölter.
»Nu kan lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
