Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju icke låta uppföra sill afskyvärda, hiskligt svåra oratorium. Det gläder mig riktigt!
och icke heller skall del bli uppförd t, så vidt det beror på mig: det beslöt jag inom
mig redan då jag fick att sjunga de första tre takterna af den stora arian, med de
otympliga latinska orden: »Ilcdemtor meus vivit», hvilken aria var den första bland
dem alla, som maeslron ville skulle instuderas. Var han inte dessutom till den grad
ohöfiig, alt han offentligt på repetitionen ropade åt mig, all jag skulle sjunga fromt,
och anmärkte dervid, att del i mina toner icke fanns minsta spår af helighet! — Och
det skulle jag tåla, utan alt bestraffa den oförsynte? Aldrig i verlden! Det var då
jag insjuknade, och det ganska allvarsamt — och nu sen ni mig här!» slöt hon med
ett behagsjukt småleende.
Elt lifligt smicker öfver hennes talang strömmade mol sångerskan, från den
henne omgifvande skaran. Enstämmigt förklarades, att Signoran hade rätt i sitt
uppförande mot den stolle tyska musikern, och hvar och en skyndade all på nytt anklaga
Mäster Handel; alla hade att anföra någon ny pikant berättelse om hans stränga
beteende, och ingen sparade på hjerta färger, i den förmodan alt derigenoui kunna af
deu firade skönheten tillvinna sig ett biiälisleende.
»Men jag måste bekänna all jag är rikligt rädd för honom», sade slutligen deu
sköna Lucia: »I hans person röjer sig någonting sällsamt, som alldeles öfverväldigar
en inenniska, och hans blick kan jag omöjligt uthärda. När han vidrörde min arm
med taklerstafvcn, darrade hela min kropp, likasom skulle den förintas. Santa Madref
Om han skulle inträda här uu och banna mig, Lror jag att jag af blotta förskräckelsen
skulle förlora medvetandet.»
»Retande Signoral» ropade alla de närvarande i korus, »glömmer ni då att cdra
trogna riddare omgifva cr, beredde alt gifva lif och blod allenast för cn blick från
edra himmelska ögon.»
Lucia Jog huldt emot sina tiilbedjare och fortfor: »Jag erinrar mig ofta en
berättelse, den jag cn gång hörde omtalas af min mor, som var lörlrogen väninna till
den för nitton år sedan så berömda sångerskan Cuzzoni. Nå väl; då för liden
komponerade Handel operor, som voro lusen gånger mera värda än alla hans nya
oratorier. Nu skulle Cuzzoni, som af Londoner-publikcns smicker alldeles blifvil bortskämd
och som i Englands hulvudslad firade de mest exempellösa triumpher, — instudera en
roll i operan »Nero» eller »Mucius Scävola». Men på repetitionen, då den stela, ulan
ringaste coloralurcr försedda första aria, som hon hade alt sjunga, alls icke ville
lyckas henne, slängde hon i ett anfall af den häftigaste otålighet sin stämma i gollYct,
trampade derpå och utbröt: »Barbaro, aldrig nånsin kommer jag att sjunga denna
aria!» Dä rusade den förtörnade mästaren emot henne, omfattade hennes späda, lultiga
gestalt med sina jättearmar, lyfte henne i luften som ett litet barn, och höll henne så
ut genom det öppnade fönstret, der hon svätvade en stund mellan himmel och jord.
»Vill ni sjunga er roll eller ej?» röt han åt henne. Den hälft vanmäktiga unga qvinnan,
fattad af en döfvande svindel, lofvade darrande att göra hvad han ville, och bad honom,
full af dödande ångest, vid alla helgon, all skona hennes unga lif. Handel gaf efter,
och Cuzzoni höll sitt löltc samt sjöng.»
Ahöranie hade knappt hunnit gifva sin harm och förvåning luft i exalterade
utrop, då Signorans sirliga Camcricra, blek af förskräckelse, inrusade under utrop:
Santa Virgin e — il Maestro /»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
