Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 41.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
6 October.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
XIV.
Gioacchina Rossini.
(Forts, och slut fr. IV:o 40.)
Efter meddelanden från en med komponisten nära befryndad person, låta vi följa
några karaktersdrag ur hans lefnad.
»Näst. efter nöjet att göra intet», sade Rossini en dag till oss, »känner jag för
min del ingen intressantare sysselsättning än att äta, det vill säga, hvad man
egentligen kan kalla äta. Ilvad kärleken är för hjertat, det är apliten för magen. Magen
är den kapellmästare, som regerar och sätter i verksamhet deu stora orkestern af
våra passioner. Deu torna magen förekommer mig som en fagott eller piccoloflöjt,
som brummar af missnöje eller skriker af begärlighet; deo fulla magen åter är nöjets
triaDgel eller , glädjens puka. Hvad kärleken vidkommer, så anser jag den för prima
donnan par excellence, för en gudinna, som sjunger cavatiner, bvilka berusa Örat och
hänföra hjertat. Äta och älska, sjunga och smälta, det utgör i sjelfva verket de fyra
akterna af den komiska opera, som kallas lifvet och förflyger, såsom skummet af
champagnen. Den som låter det försvinna utan alt ba njutit det, den är en komplett
narr!»
Il•
Från den tiden, då »Barberaren» gjorde en så utomordentlig lycka, daterar sig
ett bref, som Rossini skref till Angelica Colbrand, och bvarur vi hämta följande
fragment; •
»Min Barberare», skrifver han, »vinner dagligen allt mera insteg hos publiken,
och den glada själen förslår så alt inlaga och förbexa folk, att äfven de oförsonligaste
fiender till den nya skolan nu hafva tagit parti för honom. Om aftuarne hör man
på gatorna aldrig annat än Almavivas serenad; Figaros aria, Largo il faclotum, är
alla baritonisters käpphäst, och flickorna, som inte somna förrän de sjuugit Una voce
poco fa, vakna åter med Lindoro mio sarä. Men hvad som säkert skall intressera
er lika mycket som min nya opera, bästa Angelica, är upptäckten af en ny
salat-beredning, som lyckats mig, och jag skyndar derföre alt meddela er receptet. Tag
provencer-olja, engelsk senap, fransk vinättika, något citron, peppar och salt, blanda
alltsammans väl, och tillägg slutligen några tryfflar, skurna i små bitar. Tryffeln ger
såsen ett slags nimbus, som försätter en gurmand i extas. Kardinal-slatssekretcraren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
