Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nisten, dels i det dermed förknippade effektjageri som beherrskar bonom, dels
slutligen ock uti Italiens nuvarande musikförhållanden, och hvilka visserligen ej i lika måu
skadat alla den fruktbara komponistens arbeten. Icke dessmindre uppväga dessa brister
ej den talentfulle tonsättarens lysande företräden. Dessa äro: en uppfinningskraft,
fruktbar på iutagande melodiska tankar och på intressanta motiver i instrumentationen,
en hänförande eld, behag och lätthet, konsten att behandla sången så att den alltid behåller
hcrtskarväldet och af accompagnemenlct blott ställes i en än mera lysande dager, samt
öfverhufvud hans konst alt icke utan originalitetens behag tillfredsställa örat. Och dessa
egenskaper framträda hos Rossiui med en så hänförande och oemotståndlig krali, att
hans melodier och rytmer i åhörandets ögonblick öfverväldiga äfven den strängaste
kritiker, samt bränna livarje utbrott af haus klander. Hans hänförande liflighet och
behaget i hans ungdomliga melodier äger alltid förmågan att mildra oviljan öfver hans
Jättsinuighet, och man skulle i arman mening au Aristophames, kunna kalla honom
Grazieruas bortskämda älskling.
Att föröfrigt många af haus verk, emedan dc sakna djup i uttrycket, sanning i
karakteristiken och gedigen utbildning af formen, skola suarare hemfalla till glömskan,
än mången af haus beundrare lära vara böjde att Iro, skall ej bekymra den, som blott
lefvcr och verkar för ögonblicket. Hvad hans ärolulla rykte beträffar, tyckes lyckan
hafva öfvcrliöljt sin gunstling i blomman af huns dagar med alla de kransar, hvilka
eljest blott cflerveriden plägar lägga på stora hädangångnas grafvar.»
Huset Erard.
(Ur Cöln. Zcit. af Friedrich Szarvady).
Under Ludvig XVI:s regering ägde i slottet Bellevue (Meudon) en musikalisk
underhållning rum, hvilken så väl på hofvet som i staden väckte ett stort uppseende. Marie
Antoinette, hvilken Fransmännen tillvitade en viss förkärlek för Gluck och Wieucrclaveren,
hade måst ge vika för oppositionen. En gång då hon lät Piccini infinna sig på hofvet,
hörde hon honom spela på ett nytt Fransyskt instrument, hvilket Hertigens af Lauzun,
Armand de Gontaut-Biron, galanta frikoslighel hade såsom present skickat Madame de
Villeroi. Dronningen både förlorade och vann genom detta ombyte på instrumenter;
ty del instrument, hvars angenäma och kraftiga ton intog alla de närvarande, var ett
bland de bästa från Sebastian Erards verkstad. Den nya instumentmakaren njöt af den
fullständigaste framgång. Piccini accompngnerade en sång, som utfördes af Marie
Antoinet-tes sköna väninna, Madame de Polignac, och lillochraed Grefven af Saint-Germain,
fabelaktig i åminnelse, uedläl sig, nit med högst egna fingrar vidröra det nya instrumentet.
Han spelade en marsch, den han »hade hört samma dag Alexander, Macedoniern, höll
sitt intåg i Babylon.»
Konungen lät gratulera den unge iustrumenlmakaren, och skyddado honom mot den
afund, som inom det hedervärda lutbmakareskrået började uppstiga emot den nya
med-läflaren, i det han gaf honom privilegium att icke behöfva upptagas som medlem i uäinnde
skrå. Drottningen frågade icke mera efter sina Wieuerinslrumenler; i deras ställe
kommo nuj Erards i gunsten. Denne man hade derjemlc den lyckan, att vid ett annat
tillfälle göra sig personligen bemärkt af drottningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
