Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r ri •• li
rerad och alltför egenkär, för all göra någoo särdeles lycka bos damerna. Hans hela
behag låg i hans himmelskt sköua Stämma, som utöfvade en otrolig makt, och i deuna
stämma uttalade sig en glödande själ och en prydlig, men dock kraftfull kousl, som
förstod att åt lidelsen gifva delta uttryck al sanning, hvars välde öfver känslan är
så stort. ■*’ i 1 - * »•» t**, ’i * ■ f ■ f J, - ’ ’ «,•••• ’ l) >’ . ,,, t
Till och med under restnurationeu ägde Garat, enligt samtidas intygande, del mest
beundransvärda känslouttryck, när han sjöng något af Cimarosa eller Gluck. lian v^r
’annu hänförande, när han sjöng Dou Juans champagne-aria, i hvars föredrag troligen
ingen någonsin uppnått honom. Men det var ändock icke mera den gamle Garat,
hvilken år 1785 såsom Orphé sjöng orden: f^aisses vous toucher par mes pleui’s på
ett sådant sätt, alt en annan, lika stor artist, Martin, pä tre nätter, icke kunde sofva
derfiir; Och det var ingen afund, som beröfvade Martin Ii vilan, utan styrkau af det
mottagna intryckot, och ännu i sina sista icfnadsår yttrade Martin, då han erinrade sig
denna scen: »GaraL var den verklige Orpheus, som skulle bevekt både Plato, Parcerna
och Cerberus lika lätt som oss». ’ j :• (Slutet följer.)
• «
-u.
—j—
■ , ––––––––––––––-
—
—
—
— - -
f • •
l f
Derr Tcllcfsens Konsert å Kongl. Teatern, dcu 27 October.
** ’* * *• t ° < • . T «
.1.
’!
IVid blotta läsandet af programmet till denna musiktillställning fruktade vi alt en
märkbar monotoni skulle uppstå af det ojemt fördelade antalei af dess
instrumenlal-och vokal-numror (de förra voro 8, hvariblaud treuiie pianoconcerter, hvardera i 3
satser, de sednare blott tvänne); denna fruktaii besannade sig sedermera under
hörandet i ännu. högre grad än vi hade väntat, och mången torde vid konsertens slut uu, om
någonsin, hafva öfvertygat sig om fortepianots olämplighet såsom kouscrlinstrumeut då
det anlitas så flitigt som nu var fallet, och oaktadl, såsom ujven/edes nu var fallet,
del trakteras med ofta öfverlägscn förmåga. De trennc pianoconccrterna hvarom vj
ofvanföre talat, och hvaraf tvänne härstädes ej varit förr hörda, hade till för
laltare J. Sch. Bach, iMosart samt (ionsertgijoaren. Bachs verk intresserade
redan genom del ovanliga i sättningen, den är nämligen skrifven för 3
pianoforte med accorapagnement af slränginstrumenter, liv il ka vid delta tillfälle voro blott
enkelt besatta, förmodligen af den orsaken, att de, fördubblade, troligen
öfver-röstal principalstämmorna. Första satsen börjar, såsom vanligt hos Bach i hans större
ensemblepjeser, med elt tutti unisono i alla stämmor, och deri hufvudmolivct tydligt
uttalas; detta iuföres derefter canoniskt i de concerterande instrumeuterna, och släppes
nästan icke ur sigte under hela satseu, uppträdande i ömvändning och för resten i alla
möjliga skepnader. Huru mycket snille och konst beholdes ej för att göra delta
alltigenom underhållande, buru skulle icke hvarje annan komponist vid en sådan lek låtit
förståndet ölverflygia fantasien, och hur mästerligt har icke Bach undvikit just deltal
Andra satsen, »Siciiiano», beslår af cn enkel sång med origineln harmonigångar och
gammaldags ornamenter, och inleder genom en cudens i första pianot till linalen, som är en
liflig, fugerad sats af stor prakt. Publiken åhörde lonsätlningcn med den spändaste
uppmärksamhet, hvarföre det vore alt önska, det man fortfore med framförandet af
Bachska kompositioner, och vi vilja i delta afseendc härmed hafva gjort Kougl.
Hof-kapellet uppmärksam på samma forf:s »Suiter» för orkester (t. ex. den herrliga i D)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
