Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nbtipati, lät aldrig mera kalla honom till Malmaisou. För all trösta sig bäröfver,
underhöll Garat angenäma minnen, hvilka, så länge han lefde, ej lemnade honom. Han
hade helt ung kommit till Paris, för alt egna sig åt vetenskaperna; men hans
passionerade konstkärlek afledde honom snart derifrån. Lagfarenhetens mästare åsidosattes,
och Gluck och Piccini, hvars tvist på den tiden upprördéj hela konslverlden, blefvo
hans hjeltar. Att springa omkring i salongerna och lör Giuckistcrna sjunga Piccini, för
Piccinisterna Gluck, samt deriemle väcka uppmärksamhet genom sin drägt och sin
i , •» , f * 1 ■ * 17 .fi • »T‘ j i *7i ?
sydländska Iiflighct, dclla var hans lefnadssätt, oaktadt hans förtprnade faders prolesler.
y "c * . ’ * • • > . \ T? Mun r» \ t. *ii r
Denne hade i sina href hedt, förmanat, hotat honom ; slutligen kom en skrifvelse af
det torra innehåll, alt numera allt vore förbi mellan den olydige och lättsinnige sonen
. ’ < Kf» ° T
samt den man, som han endast tycktes anse för sin bankier, och att ban ej mera borde
räkna på något understöd. Delta var elt hårdt slag, men Garat krossades ej deraf.
Han hoppades alt åter upptagas til) nåder, sedan hans talent förskaffat honom en ställ-
• 1 a v 9 • „ t • „ •* | • | ; £ ^. ♦ . • 11 , j |
ning. Han skrcl till sin fader ett vordnadsfullt bref och gick (ill en vän, för alt låua
/ # • * fl L»*!
penningar.
" ’ | * I ^ I . # . J J , # I ^ I | # J | ^ jl Jj| | |
Emellertid måste han ha något alt lefva af; han sökte och fann. Garat var kand
i dc första salongerna; hans herrliga stämma, hans musikaliska instinkt, som numera
redan vunnit utbildning, smaken och varman i hans uttryck skattades högt af alla,
• • • , - ’i • 4 »*i ! rJ *|*i* . | ?
som ägde sinne för skön konst. Grcfven af Artois hade några gånger hört honom i
en elegant fruntimmerskrets; tillika berättade man fursten med hvilken stränghet fadren
behandlat sin son. Rörd häraf kallade han honom till sig och utnämnde honom till
sin sekreterare. Nu tycktes Garats lycka vara gjord: drottningen sjelf visade honom
den äran att musicera tillsammans med honom; men delta oskyldiga nöje bidrog
framdeles till den olyckliga furstinnans förderf.
; « - . _ * ’ »i ; | ; | / • • l . !
Den dag, då Garat för första gången genom grelvcn af Artois presenterades för
Marie Antoinette, var cu af de skönaste i hans konstuärslefnad. Han sjelf skildrar
den sålunda : .
»Det var stor musik hos drottningen; allting högst lysande: en dubbel rad af
i» « j * ^ # * j •*,««.. , .1 . , r i
damer, i glansen af deras skönhet och deras juveler, och bakom dem alla dc
utmärk-taste män som gifvas. Jag sjöng, och drottningen, som sjelf gaf signalen till applåder,
berömde min röst och min talang. Jag hade ock i sjelfva verket sjungit ganska bra,
utan alt låta Öfverväldiga mig aT den sinnesrörelse, från hvilken man vid 18 år infiir
ett sådant auditorium väl knappt kan af hälla sig. Jag sjöng ett annat nummer och
* v • Vj • • • ,, *| |
med ännu mera bifall. Nu log jag plats bakom damerna, och under det Legros sjöng
en aria, stod jag händelsevis bredvid Spanska ministerns gemål. Ilon var ulbniordent-
• a m # ®. n |i | f», i |
ligt skön, och hade isynnerhet en ovanligt välbildad hals. Bredvid henne slodo två
förnäma herrar, af hvilka den ene yttrade till den andra: »himmel, sådan vacker hals!
detta sades så högt alt hertiginnan hörde del. »Jag skulle ger na byta hals med den
lilla Garat, om jag kunde sjunga såsom lian,» svarade hon genast, i det hon sände mig
den Ijnfvasle blick. Jag var i sjelfva himlen, såsom man lätt kan tänka sig, och hade
hall lust att omfamna hertiginnan och den förnäma herrn på köpet, som gifvit ficnnc
anledning till detta svar. Men jag afliöll mig derifrån, emedan ...»
Här afbröt Garat; men nian kunde läsa i hans leende, hvad han ville låta förstå.
Han var alllid något skrytsam, när han talade om sina äfventyr. Han var ful, rnauic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
