Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framskriden ålder Öfvertog lian ännu, utom andra roller*), tvännc högst betydande, bvilka
tillika bicfvo lians äldre års triumfer, likasom Gustaf Wasas hade varit hans ungdoms.
Dessa bägge roller voro »Ferdinand Corlez’», i operan af samma namn ocii »Masaniellos»
i »Den Stumma», och sålunda fick han sluta som bau börjat, d. v. s. i den stora
operagenreu, ehuru denna nu uppenbarade sig i en väsendlligt olika form och med
helt andra anspråk än den fordna**).
Seduast och efter redan erhållet afsked med pension uppträdde han 1843 i andra
akten af »Ferdinand Corlez», hvilken akt då isolerad gafs med anledning af Konung
Carl Johans 25-åriga regeringsjubileum. Efter den liden lät han blott en gång
offentligen höra sig på en konsert till förmån för hofkapellels pensionskassa.
Lindströms röst var en äkta tenor af sällspordt omfång, med en alldeles egen
kraft, klangrikhel och renhet, ined ett ord, af den art som man lämpligast skulle
kunna kalla den heroiska; ty oansedt den älven i känslosamma partier i allmänhet
tillfredsställde, voro dock de starka, de storartade närmast öfverensstämmande med
denna rösts rätta skaplynne. I synnerhet log den sig väl ut i den äldre operastilens
recitativer, i deklamationen hvaraf Lindström ännu icke biifvit af någon bland vår
operas yngre personal upphunnen. Deremot anmärktes att hans foredrag i den lättare
genren stundom var alltför likgiltigt, någon gång till och med kallt, och fastän vi lika
litet kunna bestrida detLa förhållande som vi gillade detsamma, må dock till hans
ursäkt, bland annat, gälla den omständigheten, alt det vid en ålder, då »kärlekens
ljufliga tider förgått •>, måste falla sig nog svårt att städse kunna med all den värma
som erfordras återgtiva en primo amorosos rolcr; och vid sådaua var han dock under
hela sin leaterbana — på få undantag när — faslkcdjad.
Beklagas måste öfverhufvud att hans ovauiiga naturgåfvor icke från början erhöllo
en mera systematisk utbildning än de fingo; kanhända skulle han i sådant fall ha
lyst som en af Europas yppersta sångare. Nu blef han egentligen endast eu hcrrlig
natur-uppenbarelse, men utan något väseudtligl inflytande på konsten. Yngre talanger,
kanhända af naturen icke rikare utrustade än han, men med vidsträcktare häde
konstnärlig och humanistisk bildning och derjemte följande en nyare konstriktning,
bortskymde honom mot slutet af hans bana och vuuno, särdeles hos den yngre
generationen, mäktigare sympatier än han förmådde förskaffa sig. Så bortglömdes han
småningom alltmer och ehuru föga längre tid än ett decennium förflutit sedan han
uppträdde är hau dock sannolikt för flertalet af Stockholms nuvarande spektakelbesökande
publik knappast mer än en tradition. Fråu oss äldre, som företrädesvis älska den
musikgenre som var hans egentliga, skall minnet af den njutning hans herrliga röst
beredde oss icke så snart försvinna.
") ti varibland särskilt mä nämnas »Argirs» i Itossinis »Tancred» och »Tristan da Cunhas» i Spobrs
»Jcssonda». 1 denna sistnämnda roll likasom i eir föregående (»Alinavivus» i Mozarts »Figaro»)
lät han höra sig som baritnnist. .
**) Ännu lefva säkerligen många musikvanncr, som erinra sig det makliga intrycket af hons sång
i 2:dra aklen af förstnämnde opera, der i synnerhet framljungandet af orden: »Jag sfndnar
q var!» (i upprorssceucn) kunde kallas klassiskt. Hans förljcuster i den sednare operan voro
sä utmärkta att direktionen i sin underd. cmbetsberiiitelso for del spelur hvaruuder operan
uppsattes, ansåg sig särskilt böru dem iutor Kougl. Maj:t vitsorda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
