Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingenting kan vara osannare
körer af amatörer. Förr hade vi i våra kyrkor och kapell goda resurser i denna
väg, men de finnas icke numera. På samma sätt är det bcskaffadt med Sixlinan,
sedan lin i ni icke mera finnes till. Medan vi äro inne på det kapitlet: hur har det
gått med striden om äktheten af del Mo z ar ts k a Requiemet? Har man på sednare
tider i denna sak lyckats vinna tillförlitligare faeta?
Allt står på samma fot som förut. ’ 1
— Hetta »Confulatis» åtminstone, har bestäm dt ingen annan än Mozarl skrifvit —
utropade Maestron, i det lian sjöng början. — Det är en storartad nummer. Hvilket
sotto voce. vid slutet! och hvilka modulationer! Af gammalt har jag en synnerlig
förkärlek lör solto voce i kören, men så ofta jag hörde detta sotto vore, gick det
som cn rysning öfver ryggen på mig. Pauvre Mosart!
I cn biografi, som egentligen rör er — anmärkte jag, — förekommer på ell
ställe, alt Mozarl under hela sin lefnad knappt trennc gånger skall hafva skrattat.
Hvad säges om elt så enfaldigt påstående. Dylika uppgifter förekomma många i 0611.1
arbete, och jag önskade af er lå förklaring öfver flera dcribland. T. ex. Är det
saunt, alt ni, efter all en kort tid studerat för er gamle lärare, Paler Matlei, frågat
honom, om ni hade inhämtat nog för att kunna skrifva eu opera, och all ni, då han
jakande hesvarade denna fråga, slutat med edra studier och begifvil er derifrån?
— svarade Rossini. — Jag studerade trennc år
vid Lyceuin i Bologna, under hvilken lid jag ansträngde mig så myckel som möjligt,
dels för all skaffa mig sjelf mitt uppehälle, och dels för att försörja mina föräldrar.
Delta lyckades mig väl, inen jag slet också ondt under liden. På teatern
accompag-ncrade jag recilalivcrna vid klaveret, och fick derför C Paoli för hvarje gång. Som
jag hade en bra röst, sjöng jag också i kyrkorna. Äfvcnledes komponerade jag, jemle
de öfningsexeropel dem Matlei gaf mig all utföra, än ett, än elt annat stycke för
någon sångare, hvilket stycke då begagnades för tillfället i någon opera, eller som ett
konsertföredrag; sålunda sk ref jag ofta för Zamboni och flera andra, som derföre gålvo
mig en slinkstyfver. Sedan jag hos Matlei genomgått kontrapunkten och fugan, frågade
jag honom hvad jag vidare hade all göra. »Ni ska nu begynna med Plein-chanl och
canon», var hans svar. Då jag ytterligare frågade huru mycken tid del fordrades
dertill, svarade han: »Omkring två år». Som jag icke hade råd alt auvända så lång
lid lör mina studier, måste jag afslå från fullföljandet deraf, hvilket han också klarligen
insåg, men blcf mig icke dess mindre alltid bevågen. Sjelf har jag sedermera olla
nog beklagat, att jag icke längre tid fick begagna mig af hans undervisning.
— Ni har kunnat hjclpa er godt utau canon — yttrade jag leende. Emellertid
var väl Matlei eu duglig och bra lärare?
— Han var förlrälllig med pennan i handen, hans ändringar voro utmärkt
lärorika, men han var lo rivi fladt fåordig, och man måste nästan med våld frånrycka honom
hvarje muntligt omdöme. Har ni sett någon af hans kompositioner?
— Nej, aldrig.
— Kommer ni någon gång till Bologna, så försumma icke alt titta in i Lyceum.
Ni skall der (inna kvrkomusik af honom. Solosatserna deri äro icke särdeles fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
