Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 52.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
15 December.
Samtal med Rossi ni (IS55).
(Forts, och slut fr. N:o 50).
Med nedanstående drag, målande Rossinis personlighet, vilja vi afslula de,
visserligen flyktiga, men understundom ganska pikanta causerier, dem Ferd. Hiller
upptecknat, såsom ett minne af sin sammanvaro med »Svanen fråu Pesaroø, under visteisen
vid Sjöbaden i Trouville.
verk han skrifvit, är ju »Wil-
— Man har ulspridt lusen historier om Rossinis sjuklighet och hypokondri.
Medgifvas måste, att den, som i 20 års tid oupphörligt varit sysselsatt med
komponerandet af operor, och dessutom, under nära elt halft sekel, varit tillbedd som en
half-gud, icke gerna kan äga qvar alla sina själskrafter i ett fullkomligt oförsvagadt
tillstånd. Ännu är dock Rossinis själ densamma som förr: hans snille, hans minne, hans
lifliga meddelningssätl äro ännu oupphuune af årens förlamande inflytande. Alt han,
sedan 20 år tillbaka, icke komponerat något, lärer väl icke få gälla som något bevis på,
att tians musikaliska geni aflynal. Det seduaste
helm Tell».
Rossini är nu 66 år gammal. Hans anletsdrag äro temmeligen oförändrade; man
får icke ofta se ett så intelligent ansigte, cn fint bildad näsa, cu vacker mun,
uttrycksfulla ögon och en herrlig panna. Uttrycket i hans fysionomi företer en svdlänsk
lif-lighel, som är likaså vältalig i skämtets lekande behag, som i allvarets tillförlitliga
trygghet Denna liflighel är isynnerhet oemotståndlig, då han använder ironiens vapen.
Hans natur är den mest sällskapliga man kan tänka sig. Jag, för min del tror, att
han aldrig tröttnar på alt vilja se menniskor omkring sig, att prata, berätta och
— hvad som är af större förtjenst — att lyssna till hvad andra hafva att säga. I
hans personlighet, likasom i hans musik, påträffar man aldrig någonting brutalt,
ovänligt, tillkonslladl eller frånstötande, och det är. detta, som har förskaffat både
kompositionerna och deras författare så af hjertat lillgifna anhängare.
Den aktning man visade Rossini i Trouville, yttrade sig på alla möjliga sätt. I
konsertsalen höll man alltid mellersta platsen ledig lör hans räkning, och när han
infann sig på terrassen, samlade sig alltid omkring honom ställets vackraste och elegan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
