Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tasto fruntimmer, för att förströ eller roa honom. Historien med Skräddaren, som
hade den äran att förfärdiga ett par byxor åt Rossini, är rolig nog. Då denne
mästare af nålen öfverlemnadc det färdiggjorda plagget åt inaestron, anhöll lian, under
synbar förlägenhet, om tillåtelsen, all få på sin skylt tillägga följande hederstitel:
»Herr Rossinis Skräddare». — »Hvad tanker ni på?» tilltalade honom Rossini: »betrakta
nug! Jag ser.ju ut som en den mest vätgodda slagtare. Ni förlorar ert konstnärsrykle
om ni sätter den titeln på er skylt.» — Men skräddaren lät icke afspisa sig dermed,
han bad så be.vckligt; — Maestrou log, och Skräddaren fick göra som han ville. Den
resande, som nu far fram Trouvilles hulvudgat«, ser der en skylt, hvarpå prålar
följande inskrift: »Cuiller, TaiJleur de M:r G. Rossini.»
Under dc två till tre veckor jag vistades i Trouville, tillbringade jag min mesta
lid i Rossinis sällskap. Hela limmar promenerade vi tillsammans på den lilla
terrassen vid hafsslranden, och understundom togo vi oss ett parti domino. Alltid var han
i högsta grad välvillig och språksam. Hans omdömen tycktes mig i allo vara opartiska
och tcmmeligen skarpa. Intel samtalsämne syntes honom främmande.
Då jag upptecknade på papperet det, som i Rossinis meddelanden särdeles
intresserade mig, medan det ännu var i frisk t minne, trodde jag mig genom att offentliggöra
detsamma, kunna skänka mången konstnär och musikvän en stund af angenäm
förströelse. * j
Scyfried Öfver Beethovcn.
9 t
Seyfried yttrar angående sitt förtroliga umgänge med Beelboven följande;
Vårt vänskapliga förhållande stördes under så många år aldrig ens af någon
tvi-stighet. Väl kunde vi stundom vara af olika åsigter, men dessa differenser föranledde
endast ell lungt utbyte af tankar, aldrig oenighet. Öfverhufvud var Beethovcn alltför
tolerant för alt med afsigt såra någon; hvad som ej behagade honom, skrattade han
bjerlligen åt, och jag tror mig med visshet kunna påstå, att han i bela sin lefnad ej
med sin vetskap ådragit sig en fiende; blott den, lör hvilken bans egenheter voro
främmande — jag talar om hans yngre period, innan han förlorade sin hörsel •—* kunde
icke alllid finna sig i hans umgänge. <
Då han skref siu Fidel io, Christiis på O Ijober g el, Syvifoniema i Ess-dur och Gr
moll m. m., bodde vi i samma hus och besökte samma spisqvarter; Beelboven var då
glad, qvick, liflig och gick in på hvarje skämt; ännu hade ingen sjukdom heinsökt
honom och hans sinnen voro friska; eudast hade han en svag syn, såsom följd af en
svår koppsjukdom i barnaåren, hvaraf han nödsakades att nyttja skarpa glasögon.
De ofvan anförda mästerverken lät han mig, genast efter hvarje arbetes
fulländning, höra vid pianot, och fordrade milt ögonblickliga omdöme deröfver; detta kunde
jag uttala frimodigt utan att frukta sära en fåfänga, som för honom var fullkomlig!
främmande. De symfonier och konserter, som han för första gången producerade vid
siua beneficer i »Theater an der Wien», äfvensom oratoriet och operan instuderade jag,
enligt hans föreskrifter, med sångaruc och orkestern; och dirigerade uppförr.ingarne;
då han spelade sina konserter, bad han mig vända åt sig, men delta var lättare sagdi
än gjordt; jag såg eudast tomma bladen; här och der några hieroglyfer, som tjenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
