Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till ledning, men för mig jvoro rent obegripliga, ty han spelade nästan hela
principalslätnman nr minnet, då vanligtvis tiden var för kort för att fullständigt
uppteckna dem. Sålunda gaf han mig blott en förslulen vink, hvarje gång då han var
färdig med en för mig osynlig passage, och min ångest att ej försumma de/la kritiska
ögonblick, gjorde honom ett nöje, hvaröfver han sedan vid vår gemensamma glada
af-lonvard ville förgås af skratt.
Hr Prof. Törneros’ Dagboks-anteckningar.
––––-Dessa Trio’n af Beethoven, huru mäktiga och kolossala! Man tror sig
höra eu hel orkester. Den i C-moll med sitt gudomliga adagio, visar hvad skilnad
det är mellan ett stort snille och dussintalangerna. Det förra står ständigt som en
sol i medelpunkten för de omlöpande lonplaneternas banor: de sednare finna blott för
några lyckliga ögonblick igen medelpunkten, men kunna ej länge hålla sig fast der,
innan de åter sväfva omkring på periferien. Hos det förra äro synbarligen alla
partier redan i den försia tanken färdiga, och utväxa som ur ett enda frö: hos de sed-
narq förfärdigas hvarje del successivt eller hvarannan och limmas nödtorftigt fast vid
sin föregångare. Deraf dessa ofta förekommande longorer, figurer, tomma på idé för
att fylla ett tomt rum, eller för att säga någonting i brist på annat. Derförc det
bästa man kan säga om de vanliga kompositörernas utmärktarc produkter är, all de
lyckats, ty del mesta hos dem heror på kupper, och om de, äfven genom mycken
gymnastik, bragt sig upp till den skicklighet i voltige, alt de hvarje gång kunna
sälla ölvcr grafvar och häckar, så är detta ändå till sjelfva arten någonting helt
annat än den trygghet och säkerhet, hvarmed del vingade snillet sväfvar öfver berg
och dal.
Mitt bifall och min förnöjelse, när jag hört Rombcrgarna, ja! sjelfva Onslow till
slutet af en komposition, blir aldrig annat än ctl iälladl hjerla, en känsla sådan man
erfar, då nian ser en lindansare, och fägnar sig, all han ej brutit nacken af sig i en
our de force och salto-mortale. Njutningen blir med ett ord negativ, — då deremot
den väldiga Beethoven, med alla dess vildheter och oregelbundenhet i smådetaljer,
liksom Shakespeare, alltid fyller sinnet med den eteriska vällust, som om man sjelf
blifvit upplyflad öfver jordiska skrankor, och följde denna genius i högre regioner än
dem, som upplagas af de ekonomiska bestyren af generalbas, tonlcdningar och
instrumentering. Ty små-snillena öppna inga andra utsigter, än in i verkstaden.
Bcelho-ven ställer själen på en höjd att skåda öfver ett skapelse-system.
• • • I
Underrättelser frän In- och Utlandet.
= Stokholm. Herr Z. Bergman, hvilkens så kallade Jern-piano förut i denna
tidning variL oinnämda, har nu seduast förfärdigat några nya dylika instrumenter och
lyckats åt dessa vinna en mera jemnslark, fyllig och klangluli lon. Att dessa
forte-pianos bibehålla en jemn stämning tyckes äfven bekräfta sig, så vidt vi, efter ett hälft
års förlopp kunnat erfara.
«=s Upsala. Direktör Josephssons soirée den 3 December, för uppförande af
Nordiska lousättares kompositioner, var mycket besökt. Gade’s Ouverture: »Efterklang af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
