Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Woll skizzering, som merendels emlnsl ger skelenet af den harmoniska (l mingen, ocb
stundom rör sig med stockbasar i två- eller Ireslämmig sals af en afskräckaildc
torrhet *). Någon gång fiuner man ock ackompagnemeiilet modet niseradt, nemligeir efter
den tidens mod, hvilket är lika Förkastligt som en modernisering i vår lids smak.
Nå-gra stycken deremot hafva visserligen lyckligare uppfunna hasar med enkla och vackra
harmonier; men del hela motsvarar ingalunda de anspråk som framgå ur den mognade
uppfattningen af Bellmans poesi, och dess bibehållande skulle innebära ett försyndande
emot hans genius**). :•**<!’
Vi hafva sökt motivera nödvändigheten och befogenheten utaf en ny harmonisk
bearbetning af Bellmans melodier, samt derjemte angifva den synpunkt, hvarur detta värf
borde uppfattas, lör att ej förändra, utan i en klarare dager ställa de egendomliga
dragen hos hans sångmö. Denna åtgärd liar blifvil anförtrodd ål en tonsättare, som redan
• • •
i föregående arbeten visat sig ega insigter. och smak. Afvcn i detta arbete, så långt
det blifvil synligt, återfinnas dessa egenskaper: de obevekliga stoekbasarna äro
mestadels försvunna, de harmoniska tomheterna oltast fyllda, dock ulan öfverlastning, och
sålunda förljenar bearbetaren erkännande for den diskretion och varsamhet, iivarmed han
gått till väga. Men dessa åtgärder äro blott negativa ; han har ej tagit ell fullt steg,
ej vågat skapa ett nytt draperi åt den klassiska bilden. Den egna
gustavianska,’forn-frankiska tonen i dessa menuetter, pastoraler, m. m., har oftast ock sin egen
harmoniska ton; den genomlöper uttryckets hela skala, men alltid med den
oföränderligo-grand-klangen af en viss ridderlig courtoisic, ett eget slags graviLetisk ärbarhet. Der
ÅM-ström träflat denna ton, behöfdes endast tilläggandet af mera harmonisk fullhet, och der
den saknades, borde man söka anbringa den, der sådant var görligt; men denim
princip finner man ej kouseqvenl genomförd. Måhända har hearh. ännu ej ansett liden
« . •
*) Svårligen skulle man nian en viss förlägenhet kunna for vår lids Lonshäiiner presenter*
ställen sudane son» t. ex. dessa :
Menuetto. Fredmans Epistel N:o 9.
• I
i-tlZÆ 0
jjEfdLS. StÖjjj
i
• •
Ii
i
* * t4
t .1
• •
*> ",
\< *•
• i i*»..t
/. # • lé
%
ylndan fe. ,V:o 10.
eller:
• 1 • Ii «A
sjppilg
®ep=p|
t!
. • )
W1
f. , « i nii • ii j’i
*) Vi underkänna hvarken Ahlströms insigter eller lians smak ; men tro, all hau al de konside-
ratinuer, liva rom ’i ofvnn t u I a t., hindrats från att i allt följa sin öfvertj gelse; och sålunda må
hans arbete visserligen gifva ell riktigt begrepp om bildningsgraden hos deu tidens dilettanter,
men ej om egendomligheten hos deu Belluiuusku musiken. ’» ’ • ■’?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
