Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
26 Januari.
Hasse och Fanstiua.
(Forts. fr. N:o 3.)
I gamla tider måste den sceniska konstnären öfverhufvnd skapa mera ur sig sjelf,
än i våra dagar. Äfven skådespelaren var ej bunden vid någon slräng ordalydelse;
för improvisationen öppnades fastmer ett ganska vidsträckt fäll, ja, ofta föreskref
författaren eodast scenernas ungefärliga innehåll och öfverlemnade utförandet åt de
framställande. Likaså måste i operasången rätt mycket improviseras. Hela recitativet var
ursprungligen en uppgift för sångarens improvisationslörmåga; för dess gång hade
komponisten i grundbasen och några torra melodiska antydningar endast gifvit flyktiga
huf-vuddrag. Derföre kunde dessa recitativer också icke ackompagneras af orkestern, utan
af kapellmästaren vid klaveret, der han var i stånd att behörigen följa improvisationen.
Och i viss mening har denna exlemporisering i recitativet bibehållit sig intill denna dag,
då äfven vi af sångaren icke fordra recitativets stränga sjungande efter föreskriften.
Meu fordom gick man vida längre och använde improviserandet t. ex. äfven i kanliler
nans föredrag. Af adagiosatserna nedskrefvos ofta blott melodiens grunddrag,
bvare-mol hela flgurationen öfverlemnades åt sångaren, hvadan ock redan Quanz anmärker,
all sjungaudet af sådaue musikstycken erfordrade mera uppfinningsförmåga, än deras
komponeraude»
I den Hasseska periodens anda låg emellertid nödvändigheten af en strid på lif
och död mot detta improvisationssystem. Till en början bröt den löst mot Hanswursleu,
ehuru det mindre gällde deu arma brokiga narren, än fastmera bruket alt improvisera,
som hade varit hans egentliga lifselement.
Man kan lätt förmoda, alt en så metodisk, ordningsälskande tekniker som Hasse
ej kunde vara någon synnerlig gynnare af sångarnes oregelbundna improvisationer.
Han bemödade sig ock att i sina partiturer långt noggrannare än lörut skett, föreskrifva
detaljerna af musikens utförande. Men likafullt utmärker sig, såsom vi redau anmärkt,
Hasses operor just genom det öppna rådrum de lemna sångaren i afseende på det
dramatiska uttrycket. Om än många påstå, alt Hasse frångått det dramaLiska arbetet i sina
arier och endast skrifvit konsertoperor, så ådagalägga de härmed blott sin ytliga
kännedom af deune mästare. Hasse skiljer sig från Gluck deruti, att han ger sångaren
tillfälle alt i kompositionen inlägga dramatisk motivering och gradation, under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
