Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så snart man nemligen
Gluck i sin musik ända till de finaste nyanser redan utarbetat detta, så all for
sångaren endast återstår reproducerandet af livad tonsättaren sjelf på det bestämdaste sätt
producerat. Men Hasse är i sina vinkar och antydningar ofta så genialisk, alt man
måste erkänna cn del af hans arier såsom äkta dramatiska —
finner en dramatisk sångare till desamma«*
Delta allt visar oss gången af den sceniska konstens utveckling, uti hvars första
perioder den diktande och framställande konstnärens funktioner äro föga åtskilda och
först med dramatikens stigande utbildning taga allt mera olika vägar.
Hasse och Fauslina bragte den italienska hofoperan i Tyskland på klassicitetens
liöjd, om man nemligen låter delta ord gälla i samma mening, som t. ex. Racine kallas
klassisk. I sjellva verket har ock inflytandet af den Hasseska operan flerfaldig likhet
med de inverkningar, som den på tyska skådebanan samtidigt upptagna franska
tragedien utöfvade. I båda fallen måste den tygellösa tyska konsten af utlandet lära måttan
regel och etikett, i båda fallen erhöll den på köpet en allongeperuk af belydligen
stereotypa proportioner. Men Hasse, som förtyskade den italienska operan, var en artist;
Goltschcd deremot, som bringade oss den franska tragedien, en pedant. Men just
der-före verkade den halsstarrige leipzigermagistern långt mera eftertryckligt än den
smidige dresdener-kapellmästaren. Goltsched talade för sin idé med en gammal
predikaremunks fanatism, emedan han öfvcrallt stötte på motstånd. Hasse verkade utan ringaste
lutning åt proselylmakeri, emedan man öfvcrallt mötte honom med öppna armar. En
konstnär, hvilken som Hasse åtnjöt en årlig inkomst af 12,000 thaler sachs., hade
Europas skönaste sångerska till maka, en man som, ständigt följd af lyckan, förstod att
med vcrldsmannens utsökta smak njuta lifvet — en sådan man måste utöfva ett helt
annat slags estetiskt pedanteri, än en gallsprängd professor, som i slridskrifter utan ända
grälade med Gud och hela verldcn. ’ :
Den klassiska franska tragedien ger oss oftast, i stället för del dramatiska
uttrycket af den i sina motiver poetiska gerningen, i stället för den skarpt utpreglade
karak-terstcckningen, endast allmänna situationer och känslor. Just detsamma finna vi i Hasses
operor. Arian är derföre hennes väsendlligaste beståndsdel. Öfvcrallt der en känsla
låter hamra sig bred, der en situation kan utmålas, anbringas en aria. Det
dramatiska missbruk, som på den liden bedrefs med arierna, gränsar till det otroliga.
Mördaren lyftar sin dolk, men innan han stöter till, sjunger han en fullständig, i sina tre
delar uppställda aria. Den arma sångaren visste naturligtvis icke hvarmed han skulle
fylla denna tanklösa paus i handlingen, och sålunda uppkommo dessa intetsägande
opera-gester, hvilka såsom den verkliga mimiska arfsvndcn hafva fortplantat sig på våra
sångare. Uti en opera före Hasses tid (berättar Devrient) hänger sig Judas Ischariolh,
den historiskt troget anbringade magen brister, förrädarens tarmar rulla ned på teatern,
satan uppträder, plockar upp dem i en korg och sjunger derunder en aria.
* * Tänker man sig rätt lifligt det absoluta tvånget, att minst några och tjuge stora
arier måste sjungas i en större opera, lägger man härtill att Hasse skrifvit mer än
hundrade sadane operor, således summa summarum säkert öfver tvåtusen stora arier, då
måste man tro det otroliga, och man kan ej förtänka macstron, att han mot slutet af siu
lefnad sjelf icke hade rätt reda pä om flera af hans äldre operor härrörde från honom
eller ej. Vidare blir det oss begripligt alt Hasse ofta kunde två till tre gånger kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
