Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
16 Februari
Don Jaan och Dagbladet
Första Artikeln,
Den nya öfversättningen af Don Juan har af en recensent i Dagbladet förklarats vara
högst olycklig, och detta, som det vill synas, egentligen med anledning af den stundom
ej regelmessiga versbyggnaden och metern*). Denna upptäckt, som ej
erfordrar nfigot synnerligt mätt af klyftighet, är i sig sjelf alldeles riktig, men i sin til-
tampning deremot alldeles oriktig. Den upptar ncinligen såsom fel, hvad som
egentligen torde böra betraktas såsom en (ortjenst, förutsatt nemligen, att den anmärkta
metriska friheten betingas af och öfverensstämmer med den musikaliska rytmens
lordringar: på Uppfyllandet af detta vilkor, hvilket, helst då fråga är om Mozarts musik,
erfordrar ett serdeles vant och säkert öra, beror till en stor del
opera-öfversätthin-gars värde eller ovärde; men derom låter anmärkaren, troligen på goda skäl, ej en
stafvelse undfalla sig. Vi vilja med några ord komma honom till bjeip. t! :
Den musikaliska rytmiken rör sig ej inom samma trånga gränser, ej efter
samma inskränkande lagar som den poetiska; den erfordrar’en större frihet, emedan dci
Utgör en beståndsdel af sjelfva tanken, under det att den poetiska endast geF dess
uttryck en högre lyftning. För musiken Ur rytmen således ett lifselcment, för
poesien är den blott ,eu prydnad, lånad från den förra. Den uppfinnande fantasien
skapar i musiken ständigt nya rytmiska former, hvars mångfald utsträcker sig i
oändligheten: den förlänger, förkortar, omvänder én rytmisk figur, den skiljer dess leder
^ • | ^
och använder serskildt hvar och en af dessa, o. s. v. När nu den inskränktare poe-
tiska rytmen förenas med den friare mnsikaliska, så är det klart att den förra näslah
alldeles upplöses i den senare, för att kunna följa dess friare flygt, ehuru
periodbyggnad och stafvelseqvanlitet naturligtvis i första hand måste bestämma den musikaliska
rytmens gruudkonturer. På delta sätt blifva äfven de poetiska fraserna sönderdelade,
förlängde, förkortade, upprepade, och här ar det som ölversällaren, isynnerhet i
Mozarts operor, finner sina i tekniskt afseeude svåraste uppgifter. Tonsättarens
problem är att till texten uppfinua den mest välljudande musik; ölversättarens, att efte
den gifna tanken till musiken uppställa en text, som i >sin sammansmältning med
musiken gifver det största möjliga välljud, och delta är en konst som icke är allom gif-
*) Denna artikel är författad med hänseende till Dagbladets första skrift i detta ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
