Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:is 8 & 9.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
23 Februari
Hebriderna*).
Tillegnade Fru E. B.
Detta är sägnen om Hcbriderna. I många årtusenden redan hafva de suckande
vågorna, de klagande vindarne i dessa öde uejder berättat den för hvarandra, men ingen
förstod deras rost. Till Meudelssohn hafva de slutligen hviskat den i en dröm; han
forslod dem och salte den i toner, och af honom har ja# sägnen, sådan jag i ord
ålcr-gifvil den.
Del är en sägen om fordna gudar, i början ljuf och lycksalig, men på slutet
dyster och sorgsen, såsom sagan om allt det gudomliga är på jorden.
Nåväl, så hören !
1 längst förflutna tider, i jordens ungdom, i denna period af dess tillvaro då den
ännu var befolkad af sina första barn, gudarna, då bodde äfven en af deras ätter på
den nordvestra kusten af Skottland. Om den var slägt eller slod i förbindelse med dem,
som då bodde på Indiens Himalaya, eller dem, som började bygga sina strålande
boningar på Greklands Olympos, det vet jag ej; men säkert är, att denna kust, som nu
ar så vild och ödslig, så skroflig och bergig, då var helt annorlunda. En len sammetsgrön
gräsmatta sträckte sig längs hela stranden, här och der besådd med ljufva, lummiga
lundar, och utanför deuna ängd utbredde sig, fritt och strålande, del jemna, blåa
haf-vet, bortom hvilket kanske just då den Nya Verlden började höja sig upp och i ljuset
utbreda sina biomhöljda former.
Egentligen var den gudaslam, som då bodde här, icke af en ulan af tvenne ätter.
Det var nemligen en af höga, sköna gudaynglingar, och en annan af leende, lekande
gudanymfer. Ibland gudaynglingarne var det i synnerhet en som var hög och skön.
Honom hade de andra valt till sin anförare, de följde honom, och han kallades af dem
för öfverguden. Likaså fanns det bland nymferna en som var den ljufvaste, den på
en gång yraste och mildaste af alla; hon kallades öfvernymfen och henne följde de
ofri ga. ^ Dessa båda ätter hade länge bott här tillsammans, längre an de sjelfva kunde
minnas, och de hade ständigt lefyat,-i frid och oskuld med hvarandra.
När de sköna gudaynglingarna vid solens uppgåug eller i stjernehimlens åsyn stego
ned till hafvets strand och der satte sig tysta neder, då drogo sig de leeude nymferna
*) Ofvanståendc sägen ar uppkommen .och nedskrifven efter ahörao(Jet af Mendelssohn-BarthoMys
ouvertyr af samma namn, äfven »Fingals Holile» kallad.
é
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
