Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ w
skvgga tillbaka, på det de icke måtte störa gången af sina vänners höga, allvarliga
gudatankar; och åter, nar de vra nymferna vid aftonrodnans skimmer eller i månens
sken stego ned till stranden af hafvel för att bada sig i dess svala våg, då drogo sig de
höga gudaynglingarne tillbaka i det .^innersta djupet af sina lundar, på det de ieke måtte
stora deras glada lekar och oskyldiga nöjen.
Men hören nu vidare.
Vid sjclfva midten af denna gudaängd, och nära till hnfsstranden, låg en källa > den
gröna sammetsbadden, outtömlig och hvilgenomskinlig som den klaraste krystall. På
dess bollen svnles ingen sand, såsom i andra källor, ulan dess spegel sväfvade öfver
en grund af hvita, skimrande liljor, som oförvissneliga blommade på dess djup. Och
lika underbar denna källa var, lika underbar, på en gång ljuf och dyster, var den
kunskap om den, som gick kring hela nejden. Odet, det dunkla, fördolda, hade nemligen
en gång förkunnat: alt så länge denna källa bevarades i sin ursprungliga renhet och
glans, så länge skulle frid och ostörd skönhet råda; men inträffade motsatsen, blott ett
stoftkorn oskärade dess grund, ett blomfrö, en fjärils vinge, ja, hvad det vara må, bräckte
dess spegel, då skulle genast en förfärlig olycka inlräfTa, den sköna nejden förstöras och
sjclfva den höga gudaällen förgås oeh försvinna från jorden.
Så ljöd den dunkla utsagon. • * ’ i
Men icke blott de sköna gudaynglingarne och deras väninnor, nymferna, hade fcän-.
nedom af denna sägen; äfven andra egde kunskap derom. Ty ackl äfven här, liksom
Hlverulll — i Indien af luftdemonerna, i Grekland af giganter och titaner — hotades
de höge och gode gudarnc af andra, dem motsatta väsenden, dunklets hemska jättar,
det ondas, förstöringens och styggliclens afundsamma, förrädiska makter. Det var
då, som nu; eller rättare, är det icke ofta ännu, såsom det var då? > nun.
På sidan af den sköna ängd, jag bcskrifvit, inåt landet och utgörande ängdens ve-
• * t • • 9 é
stra gräns, reste sig nemligen ett högt, mörkt, skrofligt fjell. I detta fjellet bodde ocb
vistades sedan lång tid tillbaka en stam af dessa andra, dunkla, gudafiendtliga
väsenden. det ondas leda troll ocb gastar. 1 bergets mörka inre vältrade de sig i sina
otäcka, förfärliga former ocb qvaldes af otröstlig afundsjuka. De hatade’ dem, som
bodde på ängden utanför deras mörk» berg, ocb de uppgjorde derföre ständigt planer
(ill förstörande af den. underbara källan. .! .
Men de höga gudaynglingarne egde kunskap äfven derom och de fruktade ieke
fjellets demoner. Redan sedan längst tillbaka hade de förordnat, att hvarje blomma,
hvarje litet grässtrå, som växte kring källan, skulle vara oförvissneliga, liksotu liljorna
på dess botlen. Icke ell litet blad, icke ett frömjöl kunde således falla i källan. I
kraft al sin gudamakt hade de äfven befallt, att inga vindar, ej ens den minsta fläkt
finge susa ölVer källan, ulan allt var deromkring i ständig stillhet. Icke ens daggens
droppar löllo öfver detta ställe ned från himmelen, ulan blommorna och bladen hÖllos
i sin ständiga friskhet af den svala imma, som då och då steg upp från källans eget
sköte. För all dessutom ännu säkrare kunna bevara dess renbet, bade de anförtrott
den serskilda vården derom ål sina väninnor, nymferna. Dessa sulo alltså ständigt, en
och en i sender, vid källans rand och vakade öfver dess spegel, och i synnerhet var del
deras anlörerska, sjelfva den ljufva öfvernyinfen, som man ofta såg sitta lutad der ocb
• ø i i i • t • ’ •
betrakta liljorna på dess botten, eller de lika olörvissneligt blommande formerna af sio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
