Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor öfvcr spillrorna! Huru ofördragsam är han icke mot konstnärlig inskränkthet,
mot talangfalligdom och lättja! Hans hårdhet vid sådana tillfällen har bragt honom i
elakt rop, och hans hällighet har framkallat billr» tårar i många ögon; men hans
rättskaffenhet blir sig ständigt lik. Han skall icke ett ögonblick hyckla (or en lärjunge ett
intresse, som han icke hyser för deusamme, eller som denne förverkat genom någon af
de olvannämnda egenskaperna; obarmhertigt låter han då denne erfara huru litet en
dylik ligger honom om hjertal. Med ena handen anslår lian väl vårdslöst några
beledsagande ackordcr, men i den andra håller han en bok. IfrigL läsande, skådar han icke
upp, och blott det entoniga: »ännu en gång!» vid slutet af ett solfeggio, bevisar, all
mästarens öra ännu ar vaket.
Ju mindre färdigbildad, ju mera omejslad en stämma bringas till honom, desto
tacksammare cmollagcr han henne. Huru glädtigt beger han sig icke då till del mödosamma
arbetet, huru outtröttlig visar han sig icke, huru sorgfälligt och förutseende vakar han
icke öfvcr den honom anlörtrodda skallen. Dcrcmol bclallar han sig mindre gerna med
så kallade »upphjclpniugar» eller »sista handläggningar», men tillstår äfven delta, på
kousLnärsvis, helt oförläckl; och sångare och sångerskor, hvilka i sådan afsigl beträda
mästarns hemliga verkstad, erfara sällan, del är sannt, några fröjdestunder nnder
Gar-cias lärotimmar.
Huru gerna önskade jag dock icke all många af våra egna sånglärare, som genast
bruka taga cd på sin ofelbarhet utaf hvarje af sina lärjungar, en smula sjelfva ginge i
skola bos denna eldige och dock så besinningsfulle, skönbelsinspirerade spanior. Der
skulle de lugnt och fördomsfritt pröfva Garcias metod, som endast är en uppklarnad
ålerupprepning af de fordna berömda italienska mäslarnes lärosätt, hvilket den gamla
Garcia efterlemnade som det skönaste arf åt sin genialiske son, och hvilket just denne
son så förträffligt sammanfattat och framställt i sill utmärkta arbete: »L’art du chant.»
Säkert skulle de ålerväuda helt oigenkänliga, och leende berätta om huru man lär i
det stora präktiga Paris, vid den lilla galan Chabannais i det mörka huset N:o 6.
Men vi skola ej heller alltför länge pröfva den undergörande kuppens egenskap,
ulan taga afsked från mästaren för denna gäng, tacksamma i vårt hjerta för alla de
gyllne och silfverrena toner, som hans maklord lockar fram öfvcr unga, friska läppar,
och som kommit och ännu skola komma vårt ängslade hjerta all glömma de många
oupplösla dissonausackordcr i del alldagliga lifvel.
Inga dåliga Operatexter mera!
Af Lobe.
Den mest geniala librellist som Tyskland hittills haft, var— Schtkanedcr, och det
jemförelsevis bästa mönster för operatexter ega vi uti Trollflöjtens librett. Delta vill
jag bevisa.
Hvad fordrar allmänheten af hvarje leaierpjes?
Framför allL nyhet.
Ny, originell var Trollflöjten i hög grad, i alla hänseenden, och derföre hade den
en så oerhörd framgång. På (abcln beror litet eller intet: »den sanne skalden gör af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
