Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underrättelser från In- och Utlandet.
llr Arnold d. å:s Konsert.
%
Hr Arnold har äfveu bos oss upplrädt på ett sätt, som fullkomligen rättfärdigar
det kännareomdöme, hvilket i hans hemland anvisar honom en plats bland nutidens
solidaste tonkonstnärer. Hans verksamhet i den trefaldiga egenskapen af
vetenskapsman, tonsättare och pianist bär samma stämpel af grundlighet, beherrskning af äinnet
samt oberoende af lidssmaken. Den stora symfoni af hr A:s komposition, (D-dur),
som gafs denna afton, ställde dessa sällsynta egenskaper i den fördelaktigaste dager.
Öfverallt uttalar sig en ädel, allvarlig anda, och likasom allt hvad hr A. skrifver,
ådagalägger äfven delta arbete att författaren på det grundligaste genomtänkt sitt
ämne, hvarföre man ock hvarkeo i plan, utarbetning eller accessoirer finner något som
ej står i relation till det hela, ej befinner sig på sin rätta plats. För kännaren är
det sålunda lika intressant att följa planens konseqvenla utveckling, som att betrakta
den konstfulla harmonibyggnaden, eller lyssna till iustrumentaleflekternas välberäknade
• •
anläggningar. Afven för den oinvigde kommer detta allt till en viss grad till godo,
ehuru han här mindre finner den friska, lifiiga melodifluss, som populariserar det lärda
arbetet och egentligen utgör länken mellan verkets vetenskapliga och poetiska
elementer. De förra synas oss ock jemförelsevis vara öfvervägande, utan alt dcrförc ute-
« • • t •
sluta de sednare. Detta synes oss isynnerhet vara fallet med symfoniens final,
hvilket, såsom oftast plägar hända, är verkets jemförelsevis svagaste del, och hvars färg
för öfrigt något erinrar om sista satsen i pastoralsymfonien (ej Eroican, såsom ett
annat blad yttrat). Om de tre föregående satsernas förträfflighet kan blott en
mening råda.
Symfonien utfördes med mycken noggrannhet och vård.
En annan företeelse af stor betydenhet var Beelhovens C-moll-konscrt, spelad af
hr Arnold. Denna komposition, skrifven för Ferdinand Ries, utgör den andra af de
berömda svmfoniartade konserterna, hvilka, jemte sina förebilder, de Mozarlska,
gif-vil konsert-litteraturen för pianot den jemförelsevis största rikhaltigheten, ehuru
pianisternas repertoir det oaktadt vanligen plägar vara klenast utrustad. Första satsen
är, på grunden af ett rytmiskt genomforingsmoliv samt en herrlig melodisk sats, hållen
i eu anda af storartad romantik, som lifvas och prydes af pianots rika figuration. I
sina konsertfinaler använde Beelhoven vanligen rondoformen, som onekligen är den
fördelaktigaste; och äfven rondon i denna konsert utgör en outtömlig skatt af
elegiska och humoristiska episoder, kombinerade med den under en lekande yta dolda
konst, bvaraf endast den klassiska stilens mästare voro mäktige. Hr A:s utförande
af principalslämman i denna konsert såväl som af Hummels förträffliga, ehuru något
på bredden anlagda fantasi, vitluade om en förträfflig skola, en betydande förmåga i
det breda, storartade spelsättet, som bildar en stark kontrast till det nu rådande
sa-Iongsmaneret, men framför allt om ett väl genomtänkt studium af den föredragna
kompositionen.
Af hr Arnold d. y. hörde man ett förut kändt Adagio religioso för obligat
violoncel!, med all, 3 violonceller och kontrabas af Arnold d. ä., föredraget på ett den
utmärkta kompositionen fullt värdigt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
