Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigl sjöng m:ll Malmström den stora arian ur Slottet Montenero med ett
föredrag som utvisade framsteg, ehuru ännu ej just något spår af en varmare
uppfattning. Den inlagda kadensen anse vi här icke vara på sin plats. Dessutom sjöng hr
Strandberg med välljudande stämma eu bekant romans med obligat violoncell, och
inledningen till konserten utgjordes af den alltid gerna hörda Tclls-oovertyren, hvilken
orkestern nu såsom alltid utförde med mycken eld, om ock stundom jemförelsevis ännu
mera exakt äu denna gång.
Hr Leenders Konsert.
Bland de lysande namn, som prydt Stockholms konsertrepertoirer, intaga
violinens heroer en utmärkt plats, och bland de första häribiand har man numera äfven
att räkna Maurice Leenders, som nyligen uppträdt inför hufvudsladcns allmänhet.
Hr L:s konst eger all den högt utbildade färdighet, den utsökta elegans, det fina
behag, som vi erkänt hos en och annan violinvirtuos af den Belgiska skolan; men den
eger dessutom ock den individuella fysionomi, den poetiska egendomlighet, som man
endast i sällsynta undantag funnit hos dessa virtuoser. Hr L:s genre utvecklar ej
någon nyans af uttrycket till dess yttersta gräns: den upplager alla, och den
harmoniska jemnvigten mellan dem utgör dess karakteristiska kännetecken, liksom den
skiftande mångsidighet, som uppkommer genom deras hlandning, utgör den högsta
effekten hos denna konsistil. Hvad den förlorar i djup, vinner den sålunda i
mångfald, och hvad som saknas i uttryckets kraft, ersätles genom dess fina sentiment
och en hos denna genre egen elegans. En serskild förtjeust hos hr L. Ur den takt,
hvarmed han vet alt undvika den koketta salongston, som hos vanliga virtuoser af
denna skola plägar intaga poesiens plats.
Sin öfverlägsna teknik, med derlill hörande färdighet i de olika stråksällen,
staccato, arpeggio, arco sallando m. m., visade hr L. isynnerhet uti den Bériotska
konsertens allegrosatser samt i den vilda rondon (Rondc des lutins) af Bazzini. Hans
sällsynta förmåga i uttryckets sanning och delikatess framträdde företrädesvis uti den
Bériotska konsertens Andante samt i Berceusen af Reber (den sednare med sordin),
och väl må man säga, att de som icke hört denna ljufva, smältande sång, förlorat en
njutning som ej så lätt åter erbjudes.
Dessutom hörde man af hr L. en uFanlaisie scandinave» och en Elegi af egen
komposition, samt en Tarantella af Vieuxlemps, alla utförda med lika mästerskap, som
emellertid icke motsvarades af instrumentets beskaffenhet, hvilket älven tycktes vara
försedt med nog tunna strängar.
Den ovanligt lifliga sensation som hr L:s spel väckte, skall såsom vi hoppas,
föranleda honom all ännu en gång uppträda för en troligen mera talrik och säkert
lika tacksam publik.
För öfrigt gåfvos 2:ne sköna nummer ur Fidelio (qvarlclt och trio) med mycken
vård af M:llerna Malmström och Fundin, hrr Sandström och Walin, äfvensom fröken
Wcsterslrand sjöng Isabellas aria ur andra akten af Robert med ett koloraturföredrag
af sällsynt förträfflighet.
De intressanta och väl utförda ouvertyrerna till Abcnccrragcrna af Cherubini och
till Jessonda af Spohr öppnade konsertens båda afdelningar. (V. B.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
