Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
17 Maj
Samtal med Zelter»
Af Lobe.
Jag hade lyckligt och val absolvernt mitt hokus pokus i operahuset i Berlin och
uppsökte nu Zeller. Han satl just vid frukosten. En butelj rödl vin var redan
half-lömd. Hau mottog mig vanligt: ”Ni kommer alldeles å propos. Jag försöker just,
som ni ser, en present som jag fått af en god vän, och det gör jag helst i sällskap.
Tag nu plats och hjelp till.” Han hemlade ännu etl glas och slog uli.
"Ni har talt med honom?1’ fortfor han. "Jag afundas hvarje Weimarian — lefve
Gæthe!” ulbrasl Zeller lifligt, i det han klingade med mig.
nJa, ända till det menskliga lifvets yttersta grans”, tillade jag och tömde milt glas,
hvilket betydligen minskade min försagdhel.
”Jag var i går i teatern”, sade Zeller. ”Ni kan vara belåten med Bcrlinarne,
uppståndelsen var stor. Ert spel och edra kompositioner behagade mig och jag
instämmer för denna gång med mina landsmän.”
”Således icke alltid, herr professor?” frågade jag.
”Nej, långt derifrån”, svarade han skrattande. ”Mina goda Berlinare göra
vanligtvis dumheter i konstfrågor. Hvem har varit er lärare i kompositionen?”
”Koch, Albrechtsbergcr och Marpurg”, svarade jag.
”Ni är således en autodidakt?” frågade Zeller.
”Tyvärr 1 utom i spelningsväg har jag aldrig haft andra lärare än — lånta böcker.”
"Nå, då äro vi ju kolleger”, sade Zelter. ”Äfven jag är ett sådant lärdomens
styfbarn; men jag var sämie lottad an ni, som genast kom in i ert rätta cleinent, då
jag deremot måste tillbringa min ungdom med murslefven, och som en spelsbof om
natten stjula från konsten hvad hon med slösande haud skänkte åt andra.”
”Åtminstone”, sade jag käckt, ty jag var redan öfver det andra glaset, —
”åtminstone hade ni då lycka, ty ni har stulit er rik och går älskad och berömd till
odödligheten.”
"Åja, gudskelof, det ges några goda själar som hålla af mig, men fördomdt få
äro de. Berömd? genom några visor som mången annan gjort lika bra, mången
bättre? — till odödligheten? ja, om jag håller Gæthe i rockskörtet, ty med mina egna
bragder skulle jag inte komma långt. Ett glas för honom, för min herrlige vän, lefve
Gæthe!” Zeller ringde och lät hemla in ännu en butelj rödt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
