Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men för alt återkomma till autodidakten”, fortfor han, ”så har saken ändå sin
goda sida. Visst blir det cn svårt att lära något utan lärare, det går långsammare
och kunskapsforrådet blir ringare, men deremot eggas anden till trägnare verksamhet,
O
till sjeirsläudigare tänkande. Al de studerande framräckes allting så beqvämt, att de
bara behöfva la för sig, och det lätt forvärfvade uppskattar man inte alltid så som
sig bör. Rousseau, Shakespeare, Franklin hafva hjelpt sig sjelfva, och detta måste
trösta en hvar som ej får ösa ur Iärdomsinrätlningarnes brunn.”
”Ack”, suckade jag, ”de voro stora snillen, och dessutom gynnades de af
utomordentliga omständigheter! blotta talenten behöfver, som jag tror, en god, stadig,
regelrätt ledning genom skola och akademi.”
”Vel ni hvad jag anser för ett universalmedel alt arbeta sig opp? Det heter:
ansträngd själsspänning! man måste uppställa för sig uppgifter af det svåraste slag, och det
så olta som möjligt, och brottas med dem så länge tills ångestsvetten brister ut. Ingen
menniska kan veta hvad som ligger i henne, om hon inte grundligen skakar om sina
krafter. Tänk er ett bref af Goethe, och hans Faust. Del första dikterar han på en
minut, och tusen andra menniskor kunna detsamma. Men Faust! hvilken oerhörd
spänning af sin ande använde icke Goethe derpå, i hela trettio år! Skulle han med
den själskraft, som han behöfde till ett bref, kunnat frambringa blott cn enda sida af
Faust? Nej, här måste själsmusklerna spännas på helt annat vis. Men de Oesla
menniskor sky sådana spänningar, och derföre äro stora bragder så sällsynta.”
”En ypperlig tanke”, utbrast jag. ”Ni menar naturligtvis icke alt man genom en
sådan ansträngd spänning äfven kan frambringa sådana verk som Goethe, utan endast
alt en hvar kan genom ofta förnyade spänningar stegra sin relativa kraft och
öfver-träfla sig sjelf, som man säger.”
”Just det menar jag”, sade Zeller, ”och tror, all om alla begåfvade menniskor
begagnade mitt universalmedel, skulle icke så mycken uttröskad halm kringströs i
verl-den. Men der skrifva de lata krabaterna i själens nattrock en opera, en roman,
liksom ett bref. Jag önskar bara all jag finge lukta dem liksom mina elever!”
”Men också”, anmärkte jag, ”fordras till sådana själsspänningar en kropp,
sådan som Goethe eger. Huru många äro i stånd till att annu vid 71 års ålder
arbeta såsom han?”
”En bastant kropp har visst sitt värde”, sade Zelter, ”men äfven svaga och
sjukliga hafva hyst mäktiga andar; länk bara på Schiller. För öfrigt misstar ni er om
Goelhes ålder”, fortfor Zelter, i det han tömde sitt glas och på nvtl slog i åt oss båda.
”Förlåt, herr professor”, sade jag, ”från 1749 till 1820 blir 71.”
• «• *•
”Rikligt”, sade Zeller, ”och ändå säger jag er alt Goethe år äldre, mycket äldre.”
”Hvad kan han mena med del?” tänkte jag och sökte utforska meningen.af hans
dunkla ord. Min förvånade blick tycktes roa honom, och öfverhufvud gaf vinet haus
lynne såväl som hans kinder en ljusare färg.
”Vi kunna alla vara äldre.” Då jag iakttog en vänlansfull tystnad, fortfor Zelter
godlynt: ”Hvad kallar ni alt lefva? Kroppen äter och dricker, och Gæthes kropp är
• # ø
71 år gammal. Men menniskans ande skådar tillbaka i tiderna och så långt han kan
vinna kännedom om historicu, så länge har han lefvat. Hvad ni såg i går, del är i
dag for er ett minne, liksom det ni läst om hvad som händi för tusen år sedan. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
